Ve 3j33jA 7424 statens och icke kommunens eller statens underaftelningars och ide tillhöra hmwar: fen landshöfding eller biskop, län, stift eller landeting utan ett färffildt ftatå: råd för underwisnings-wäsendet, och fine turer, fom innehafwas af de särskilta få kallade foltffols-infpeftörerna, böra indragas och lönerna anmändag för foltskolornas bästa. Staten bör i skolan och i lifwet följa samma rättstänsla som fru Lenngren låter sina pojkar följa, då hon låter dem yttra: Den trasigaste ungen Wann priset wid mår dom, När han flog riktigt kungen Och grefwen Fafta bom. Då skola de mäktiga bättre wårda sig om fina fattiga bröders och deras afför rag ställning på bet den och terag af: föra ej derifrån skall skörra förrerf, lit: fom egaren af en trädgård eller part ide låter en tynande wäxt, ett af mifwård halfförtorkadt träd förruttna utan wårrar ret, att icke samma öde må drabba hela trädskelan eller skogen. (N.-B.) N. R. Som man wet har under de sednaste åren i Ryssland uppstått en press, som i inflytande ej torde stå efter för något annat lands. Men största inflytandet eger dock ten af Katkoff revigerade Mosk watidningen, fom t. o. m. en gång får ges hafwa uppträdt met regeringen och föranlett en minifter-föränrvring. Denna titnings ord finna genswar i i alla det stora rikets ryska provinfer och med nä stan etrolig sticklighet förstår Katkoff att leda massorna efter sin wilja, så att han till och med i Polen anses hafwa förorsakat lika mycket ondt fom Murar wiew. Wi anföra derföre ur nämnda tidning följande rader, fom Hart åra: galägga Rysslands nuwarande politik: Ett nytt tidehwarf gifwer omsider ges nom säkra tecken fin ankomst tillkänna, och för of Ryssar hafwa dessa förebådande tecken en allteles särskild bety delse, ty den epok, i hwilken wi nu skola inträtda, bir i främsta rummet Ny: land8 tiretwarf. Det kallar till lif en ny werld fom — dittills dömd att wara glömd och obemärtt — tåligt bivare, att också ref; storhets vag skulle randas. Det är ven gretift-flavifta werlden, en på samma gång gammal och nt werld, och fom representerar Europa lika mil fom den latinft-germaniffa werlden, bwils ten ända till wåra dagar förblifwit lif: wets och civilisationens enda arena. — Många ärhundraken af ringhet och wäns tan hafwa förrunnit, men nu nalkas upprättelsens ögonblick. Den nu tefe wande generationen skall bli wittne till stora förändringar, stora tilldrasselser, stora werk. Orientaliska frågans lö8ning bar bliswit en absolut nödmändia: het, fom ej fan undanskjutas eller förs dröjas genom något medel. Den fritiffa stunden nalkas med snabba steg. De nationella krafter, som sedan så många århundraden suckat under famma till: stånd, hwari denna olydstigra fråga äns nu befinner sig, hafwa aftecknat fia ins för oss i tydliga drag. Hwad oss Ryd far angår, stå de händelser, fom förberedas på Baltan-haljön, i samband med wår egen sak. Unter det ramlande ottos maniska tyranniets ruiner urskiljas klart tre grupper, nemligen: den helleniska, ven slaviska, ten rumäniska, förbunrna ej blott sinsemellan genom gemensamhet i religiög tro och genom sina historiska öden, utan oc med wårt folk, fom med olösliga band är fästadt mid samma werld. Wåra motståndare ha ansträngt fig att utesluta Ryssland fråu all delats tighet i den orientaliska frägans lösning. Setan denna lösning blifwit oundwiklig, hafwa te sökt utföra den oberoende af Ryssland, och till och med mot dess wilja, i strid mot dess ryrbaraste intressen. Alla ansträngningar, alla ränker hafwa haft till syftemål att från Ryssland fön: dra och aflägona denna werld, fom med oss är så nära befryndad, som i sjelfwa werket utgör ett enda helt med oss. En fruktlös uppgift, wanmäktiga bemödan: ren, tv sakerna gå alltid fin naturliga gång. Upprättandet af Rumänernas obe roende blef för Ryssland en signal att yrka samma förtel för re öfriga kristna nationer, fom äro turkiska wäldet un: terkastade. J följd af Rumäniens ber frielse resa fig Serber och Bulgarer, sör att återfordra sitt oberoende, reser fig Hellas, detta land få tyrbart för