Norrländska Korrespondenten – 2 april 1867, sida 2

varligt, i det han långsamt lät röken från sin cigarr uppkretsa. AIag will endast varna dig, att ej träda i mina fotspår, emedan äfven jag har älskat två ganger, lika djupt som du — och har det oaktadt förblifvit en gammal ungkarl. Min första fästmö svor mig evig trohet, och gifte sig likväl med en millionär, för bvilken jag blef uppoffrad. Min andra flamma dog en vecka före brölloppet. Alla goda ting äro tre, tänkte jag, och vallde rättvisans gudinna till min brud. Först denna böll redligt ord, ja, jag skämmes icke en gång att lefva på henne låÖ Du vet ou, hurn jag känner, och skall förstå mitt beslut, att rädda Wohlbrucks namn. Jag är fri, oberoende, i besittning af ungefär åttio tusen gulden. Jag är beredd att offra allt, för att derigenom bevara min lycka. min heder, min Olgas framtid Sått upp fullmagterna; tag alla erforderliga dokumenter; betjena dig af telegrasen och jernbanan, för att så skyndsamt som möjligt undanrödja faran: det första glada ögonblick för mig är det, när du underrättar mig, att den sista skulden är utplånad, och att det sista beviset emot Wohlbräck är i dina händeroy Taylor betraktade förvånad den taJande, tvifvelaktig om han var vaken eller drömde. Cesar, i sin sinnesoro, kände sig genom detta dröjsmål sårad och sade, i det han häftigt stod upp: Du besännar div? — välan, då reser jag sjelf. Jag är väl en nybörjare uti rättegångs-angelägenheter; jag förderfvar måhända, hvad jag will förbättra; men det min ärliga vilja förmår, det skall skeTaylor höll den stormande kraftigt i handen och sade: Din hetta ursägtar din orättvisa mot mig. Du misskänner likväl min tystnad Att begagna en sinnesrörelses första beslut, synes mig dock icke försvarligt. Ett steg af denna natur erfordrar eftertanke, annars förföljes det af ångrens skuggas Hjertats och känslans röst har jag lydt sedan jag förmådde tänka och känna, och har aldrig ångrat det. Spetsfundigheter och beräkningar passa för småsinta själar, hvilka grunda sina beslet på usla biafsigter. Den första ingifvelsen kommer endast ur vår själ, och den bör kallas Guds röstDu lefver i fantasier, Cxsar! vOch du har blifvit materialist ia Du skall aldrig förstå mig bo vDu förstår mig också lika litetiå yvDen ena förstår icke mera den andra; det är tidens sjukdom: allmänt missförstånd! Det blir ett annat BaDu bel deraf. Men skämt åsido! Min vän! ditt beslut är för mycket vågadt; det kan väl ännu finnas en annan utväg. Du vill kasta bort hela din förmögenhet på det altare, som tillhör kärleken till nästam; will utströ i luften tusentals gulden, som dina förfäder i sina kasta vårdsläst i din kärleks sköte det, hvarefter tusenden sträfva hela deras lifstäd och hvars vände duo icke anar, emedan det lyckliga ödet dermed beärade dig uti vaggan. Beslutet är upphöjdt, ädelt, dig värdigt och länder ditt hjerta till heder, men — käre Cxsar! — det är icke praktiskt. Det störtar dig uti det förderf, bhvarur du har räd dat andra. Hvad vill du sedan sjelf Jag har mina kunskaperl Kunskaper? Min vän! för att kunna göra desamma inkomstbringande, måste man vara van wid verksamheten. Da tror ej, hurn svårt det har sig, att lära det, som i ungdomen varit o8S fråmmanden aJag var icke overksam; jag har bildat mig, sträfvat och lärt; mina pund blefvo icke vårdslöst nedgräfda. Om jag icke ännu dragit fördel deraf, så kom det sig deraf, att det fattades mig uppmuntran dertill. För Olga vågar jag allt, hvad jag förmår; det skall handling bevisa digBetånk din stållningStällning? Mina förfäder fäktade med svärdet. Jag förer pennan, grafstickeln eller spindeln: hvarje tid har sin symbol. Den som blott ständigt vill och uträttar något godt, den 3 främmande namn vill jag gå till främmande land, sträfva, arbeta och förtjena. Står jag vid målet — är jag åte der jag var, skall Olgas kärlek krön mitt företaga Min vän! låt mig omfamna dig Ditt ädelmod rör mig djupt; att tvift på dig, har jag upphört! Hör på, Ferdinand! Jag bedårade mig ofta med stora, herrliga utkast Mången hånryckande tanke uppväckte: uti mig; men jag lät dem qväfvas; att arbeta utan syfte och ändamål, har icke lockat mig, och att uppoffra mig för det allmänna, dertill var mitt sinne genom lyckan för mycket egoistiskt Men nu vet jag, hvad mitt sträfvande gäller; du skall ännu hafva glädje af din Cesar; du skall höra af honom. som har kastat ifrån sig sitt guld som en tryckande börda, för att arbeta, och genom sig sjelf blifva, hvad han stolt försmådde ur gudinnans handStor och upphöjd är byggnaden, som du tänker uppföra; dock, betänk grundvalen, hvarpå du bygger. En flickas kärlek är ett torrt blad i vinden; och hvad som i dag synes oss starkt som jern, smälter med tiden, liksom snö för solsken. Tro ej, att jag har blifvit en qvinnohatare. Endast tusentals hjertans erfarenbetsröster tala genom mig