Den brutna eden. Berättelse fr. Baden-Baden af Steinbach. (Öfversättning för Norrl. Korrespondenten.) (Forts. fr. n:o 21.) Gabriellas egenkära leende syntes äfven häruti hafva sin grund, då Olga församlade omkring sig såväl Wildenhain som samtliga herrarne. Kunde hennes fullkomligt utvecklade retelser ej göra den utsprickande knoppens förtrollande ungdomsfriskhet företrädet stridigt, tänkte hon, så torde dock hennes verldserfarenhet kunna segrande halla stånd mot en med lifvets hemligheter ännu obekant flickas enfaldiga joller. Väl gällde det att betänka, att hvarje regel hade sitt undantag, att axiomer icke äro ofelbara och att icke alla hjertan hafva samma grundtoner; men äfven detta sträfvande och täflande bildade ett upphöjdt, friskt pulserande lif uti sällskapskretsen. Cesar, å sin sida, hängaf sig villigt at den sköna enkans lirvande samtal, hvars behag ban icke förnekade; men det skedde utan djupare liggande grund, och baronen var en för mycket fast, manlig karaktär, för att hans känslors vagor skulle blifva satta i rörelse. IIan sökte endast ett tillfälle, för att först och främst hos Olga försäkra sig om sin lyeka, gedan ämnade han att skyndsamt med Evald komma till ett resultat och sluta