nytta af höstplöjningen och swårt att så ordentligt och fint bruk på åkern. Game mal swensk och ny utländsk erfarenhet lär oss, att det är fördelattigast att genast ut? frida gödseln på åkern, såwida denna ej jar för start lutning eller är utsatt söröfwerswämning af wårfloden. Framkörning af grus till loudawigarne. Hwad som gör detta i fig sjelft swåra åliggande ännu mera betungande, är jorbrukarens skyldighet att grusa fina måge stycken ej allenast på höften, utan äfwen midsommarstiden, då få många andra mig: tiga göromål upptaga hans tid och gruset fönderfmulas på den tillhårdnade landö wägen af wagnshjulen och förflyger i damm. Wåggrusningen dör ske om höften och må gen om wåren endast asjemnas, gropar fyllas o. s. w. I fwilfet fall som helst, bör framlörningen of gruset, såwida fandgropen ej är belägen bredwid wägen, doc alltid ffe under wintern; och Mars må nad med fina långa dagar är lämpligast derför. Gruset bör wara groft, jordfritt och ej blandadt med större stenar. Framkörning af sten till grundmurar, lällrar ete. Stensläpning är mödosamt rå barmart. Man bör fösa werissälla den på före. På det stenarne under wintern ej skola frysa fast, böra de föregåcnde höft läggas på underlag. Framkörning af falk. Kalken är för wår talljattiga lerjord af stor wigt, dels sasom gödsel och dels såsom fördelninges ämne. Lallen fan anwändas säwäl dir vette på åkerfälten, fom till pudrett och kompostberedning. Dessutom är den för deles lämplig för att borttaga den ams moniaklult, fom utwcecklas i stallar och få bus, och hwilken, få fort den märles, fan undanrödjas genom tunnt utspridande af kall öfwer golf och gödselrännor. Kalk bör aldrig påföras jord, som är i saknad af mylla eller genom en mängd skördar blifwit utsugen; ej heller förr, än jorden bliswit grundligt utdikad; ej heller på jord, som innehåller tillräcklig lall. Då tallen föres på gräswallar, bör det ske i osläckt tillstand, tidigt på wåren, innan gräset börjat wäxa; efter sönderfallningen går då spridningen lätt. Skall kalk anmwändas till säd, fan den efter sista plöjningen före sådden utföras osläckt, fördelas i små högar på tegarne, öfwerhöljas med jord och efter fläckningen spridas och myllas med harf, innan säden fås. Hwad avantiteten beträffar, äro åsigterna mycket delade. 10 a 12 tunnor släckt fall pr tunnland, mer för lera, mindre för lösare jord, torde göra önffad werlan, då lallning förnyar hwart 10:de år. Särdeles wigtigt är det att taga wara vå husgödseln, fom, behandlad efter det allmänt brulliga sättet, ger ett dyrbart gödningsämne. Men man bör adta fig för att blanda den ensamt med tall, eme dan den kemiska undersökningen gifwit mid handen, att wärdet Oliv betydligt mindre derigenom, än om man tillila anwänder sågspån eller jord i de bekanta proportionerna. Ensamt mod falk fan wäxtkraften hos jorden ej underhållas. Vyggnar:carbeten. Djellar och tim mer böra ffräres innan de hunnit torla. Er nar man i april bygga, bör man äfwen af detta stat hafwa timret skrädt redan på förhand. Sifta derarna af Mears äro för deles passande för dessa arbeten. Redskapens iständsättande. För att grundligt lunna brula fin jord, fordras start rel slap, och för att med full drift kunna bedrifwa arbetet, behöhwes tillvädlig myckenhet af de olika slagen deraf, så att man ej, pm ett eller annat går fönder, derför måste afbryta arbetet. Man måste uu mönstra sin redskap och sätta den i fullt brulbart stick, så att man ej, då wårarbeten förelomma, behöfwer anwända särstilda arbetare derför. (Jnsändt och betaldt.) Onsdagen före Thorstagen HH. 9före m. framförte m. w. en glädjefull högs tid mer sitt öwerflödiga sqwaller och sitt utsprängande storschin genom fina löna: ner och sitt sqwaller få betingade hon en som war hänes wän till att förswara sig för hon tycktes Ej mägtas att förs swara sig sjelf sör att hon wiste att hon