platsen. Till och med innewarande är har ortens binäring ide haft nägra särskilda fwårigheter att belämpa, då fufwudwil: toret för dess bedrifwande, nemligen tång tägten å hafsstranden wid tronoplanterins gen Espet, wälwilligt warit från myndig heternas sida medgifwen. Men denna hyde liga period för ifrågawarande binäring lärer med detta år wara ändad, om ide en önsklig intervention från länets fuse hållningssällstap eller tommitteen för bes främjande af binäringar är att emotse. Jfrån de hållen kunde den hotande faran måhända afwärjas. Kommerskollegium har nemligen ansett, att en särskild inkomst borde beredas kronan af tången, och det är fråga om att en skatt af minst 10 öre stall påsättas hwarje lass — om det me vas brnnnen eller obrunnen tång är ej belant. Utrymmet här medgifwer ej en närmare utweckling af det menliga, som nödwåndigt skall blifwa en följd af denna nya åtgärd i en ort, fom, tången förutan, wore att räkuna till de mest wanlottade i landet. Jag inskränler mig endast att framhålla detta oförklarliga saltum i en tid, då icke blott från det allmännas utan och från många enskilda sällskapers sida stora både uppoffringar och bemödanden göras för att befrämja näringar och lossa de band, fom dem hämmat. I en tid, då tullen nedsättes och borttages på Tyr: artillar från utlandet, då skall det gröfsia råämne, idogheten lan tillgodogöra sig, för att bringa sjelfwa flygsanden i fvulte bart ffit, belastas med en skatt, som icke blott i det aldra närmaste torde uppflula den winst, arbetaren haft af fin möda med tångbergningen, utan ock genom veglemens teringar, fom bliswa nödwändiga för lonz trolscringen af de inbergade tänglassen, och ftattebetalningen förswära och tansle måns gen gång omöjliggöra tillwaratagandet af tången, fom, en gång kommen mot jtranz den, ofta utföres af stormarne till hafs igen för att aldrig mer återtomma. Man anser med skäl, att om än tronan ide haft någon direkt inkomst af detta råämne, så har den dock indirekt haft sin inkomst deraf, dels i den fabnlöst höga taxcringen på den egentliga tobaksjorden i Åhus — ända till 100 rör pr kappland — dels i den mångs saldigt större personal, fom genom tång: tägten lan bär finna fin utlomst och skatta till tronan ... Smiltet storartadt penningfiske ger ide nu staten genom dylila anläggningar? — yttras i Jönföpingsbladet. — För att des reda on mycket twiswelaktig inkomst åt tta ten, will man lägga fatt på upphemtans det ur hafwet af en märt, som kommer och går med wågorna, och hwillen wäl tnappast lan sägas tillhöra swensla staten mer än någon annan, då ingen lärer weta hwar den murit och har fitt ursprungliga hem, och hwillen som sålunda fan sägas wara dess egare. Emellertid skall nu för denna småsinniga beskattningslusta upp offras ett få stort antal menniskors ut: komst och existens, och en nyttig indnstri, fom fruftbargör ett öde land, tillintetgöras, så att dess idlare blifwa ställda på bar backe. Ar detta fund ckonomi, så har follet alla skäl att undanbedja sig densamma, och de statens sörmyndare, som påhittat den, lära wäl icke lomma under benämningen af mensklighetens wälgörare.