Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1867, sida 2

By, Högsjö fofen, som temnade fätffas pet ett mindre wanligt prof på den nortläntsta allmogens slicklighet i slöjd ger nom att framlägga ett af honom inventeradt och förfärdigadt höjomätningginstrument. Jemwäl hade fälffapet tilfälle att taga i betrattande en af fyr mästaren på Brämön förfärvigad morell för skjälgiller. En af orgelnisten Blomqwist m. fl. undertecknad motion om åtgärder till wägarnes bättre underhåll och lagftiftning från höga wererbörandes sida i detta affeende, wädte ide ringa tif i fälls skapets förhandlingar och torde jemwäl wara förtjent af all den uppmärktfamhet, som deråt lemnades. Den otwifwelattigt både wigtigaste och intressantaste delen af förhandlingarne rörde fig omkring herr Liedbergs motion om anslag till geologista undersökningar inom länet. Det är otwifwelattigt att wår jord inom fig sluter många och stora ritedomskällor, fom skola gifwa näring åt den företagsammes arbetskraft. JorNdbrukaren wet ide hwar hang mer. gellager ligger, kaltbrotten, guld. och filfwergrufworne, jernet att icke omtala och topparn, fom spelar en så stor roll i wåra hushäll — hur tan landstinget wärdigare bidraga till landtbrukets upps tomst; sersktildt äre wi motionären tadsamme för framläggandet af denna grund ite, af hwars realiserande säkerligen fommer att bero, huruwita detta län fan trampa jemna steg med re öfrige och huruwira all den rikedom, fom finnes gömd i jorvens inre, jemwäl skall fom ma of till godo. Vi torde kanske böra annotera att hr landshöfdingen åtog fig att under den följande 3-årg-perioden leda sällskapets förhandlingar, att ombudsmannen Sunds berg återwaldes till sällskapets fetreter rare, att räntmästaren Fougt åtog fig skattmästarebefattninger i sällskapet, bwilfen br Arnell efter mångårig möda fig nu afsade, och att till leramöter uti förwaltnings-utffottet jemte br Arnell utsågos förste landtmätaren Stiernström och rådman Forsseen. När prototollet blir tryckt torde tvi och blifwa i tillfälle att närmare redos göra för detta mötes förhandlingar. — Rattwardstwånget lindrades för få år sedan: nu är doch fullkomliga upp: häfwande wid riksragen ifrägasatt. Anledningen till den i ämnet wäckta moton af br Uhr är antagligen närmast hemtad från ve i Orebro nyligen yps pate, och af många blad wirare utlagva swårigheter för baptistiske bekännare att tunna få ingå ättenskap. Dessa fwår rinheter tilltaga i samma män, fom de många baptistbarnen wära upp. — Andra olägenheter följa och af twånget i fråga. Få nu fe, om riksdagen låter natts warden blifwa en äminnelsehögtid af fris willig kärlet, eller om man föredrager att i någon mon bibehålla den såsom en werldslig sak, hwarmed ocker kan — ja i wissa fall, snart sagtt, mäste — be drifwas! — Jnga peuningar, men till godt pris. Ritsbanten har nu nedsatt sin vänta till 5 procent; men är det ej ffaba, att densamma under sådana förhållanden ej har några penningar att utlåna. Man fit nemligen den 1 d:s weta, att räntan war nersatt, men att ingen utlåning i härwarande lånekontor kunde ega rum af brist på penningar. Förmodligen är wäl någon förstärkning från hufwudbanken i antågande; men