Mi skosan och wersdshwimsei. Nagra ungdomsminnen af YDaniel Asluad. X. Mordnatten i Anundsjö. (Forts. fr. n:o 19.) Natten lider. IIimlen är i uppror. Blixtar fräsa genom rymden. Förfärliga åskknallar skaka jord och menniskoboningar. Regnet neastörtar i strida strömmar. Gastarnas timma slår, Vaken på sin bädd, ligger kyrkvärden Sven Svenssons hustru. Elementernas raseri jagar sömnen från hennes läger och mannens dröjsmål triden ur hennes själ. IIvarför dröjer han? En timma hade varit tillräcklig att verkställa det föregifna arbetet och ändå hörs han ej till?... Skulle han ha gjort något illa vid sig sjelf?... Eller dröjer han tills ovädret lagt sig?... Sannolikt det sednare! — Och, någorlunda lugnad genom denna tankegång, tillslöt hon sina ögon och försökte att få somna. DbDå börde hon förstugudörren knarra och då hon slog upp sitt öga bländades hon af det plötsliga skenet af en blixt, som rusade zigzag öfver him