Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1867, sida 4

En berömd engelsk författare skrifwer följande: En angenäm förwåning bemäktigar fig wåra känslor under det wi färdas framåt med en hastighet, jemförlig med en ras: häfts milda språng. Man skulle wara frestad tro, att en så stor hastighet skulle göra den resande andfådd, och att han ej kunde undgå att känna fig obehagligt med: weten om den fart med Hwilfen Han ftuns gas genom luften. Motsatsen är emedlertid förhållandet: rörelsen är få jemn och få fullfomligt fri från den skakning, fom förorsakas af ojemnheterna eller frit: tionerna på manliga wägar, att pasfageraren knappast fan tro att han i mwerte ligheten rusar framåt med en sådan utom ordentlig hastighet, oc det är endast då man möter ett annat tåg fom man fan uppfatta den fart med hwilken man för das. Scenens ständiga omwexling är be haglig: der hwarest den naturliga mars lens yta är fom högst, omfamnas wi af wäldiga bergmassor och der hwarest en wanlig wäg skulle leda genom en dal, rida mi på trädens toppar och skåda ned på det omgifwande landskapet. Den reflelterande resanden faller lätt i behag: liga drömmar om menniskofnillets trimm fer. Han ser den tid snart förestående, då de mest aflägsna delar af hans land skola erhålla en lätt och hastig kommunikation; och han ser framom dessa händelser, som möjligen kunna inträffa inom få år, till en mera aflägsen tid, då andra nationer skola tillgodogöra fig dessa fredens gigans tiffa arbeten. Han fer alla de fwårighe ter, fom uppstå af olikhet i fpråf, seder och klimat, allt förswinna för menniffornas begär efter fredliga och kommersiella företag, och han wet att fördomarne och missförstådda intressen, hwilka skilja den ena delen af en nation från den ans dra, skola nedbrytas genom sådana mälgörande inrättningar fom dessa; han fäns ner att den tid skall komma då alla mens niskor skola erfänna hwarandra fom bröder och barn af en stor Fader. En Panlee skrifwer i on tidning följande: Jag tyder om jernwägar — andra menniskor kunna hata jernwägar, förakta jernwägar och försmäda jernwägar — men jag tycker om jernwägar. Jag tycker om att anlända till en jernwägsstation en qvarts timme före affärden; jag tycker om att blifwa införd i ett wackert och warmt rum, hwarest en qvarts timme går hastigare än fem minuter på en fmutfig gäftgifmares gård eller ett kafferum, hwareft-uppasfaren äskar truga på dig ett glas konjak och matten för att sjelf erhålla dridspenningar. Jag tyder om att gå in genom den ena dörren och ut genom den andra — en sak fom man aldrig fan göra i ett fängelse. Jag tycker om att lemna ifrån mig mina effekter åt folk, fom taga mård derom, och är ej belåten med att få dem genomwåta på ett wagnstak eller bort: stnlna på en gäftgifmaregård under det hålllarlen tittar efter en nacker flicka, hwilken går öfwer korswägen och som ej will nedsmutsa spetsarne på sina fjolar. Jag tycker om att hafwa att göra med en betjening, som ej fordrar betalning och ändock är höflig och förekommande och fom ej kan sticka fina händer i byrfidore na, hwilket är en ful och lättjefull wana. Jag hatar att wänta på något. Hästar måfte wänta och wackra flickor måste wänta, under det hyggliga unga män, dem de beundra, äro upptagna hos andra behag liga unga qwinnor, men jernwägar weta ej af beroende och äro aldrig kära. Jag tyder om de rymliga rummen i en jernz wägswagn, hwarest det ide är nödmän