Hwem söker wäl åstadkomma någon ättelse häruti? Gör wäl polisen det? Wi tro oss härtill mycket tryggt kunna swara: åtminstone högst sällan. Göra ungdomens lärare det? Utan twifwel skulle de det göra, om de antingen wisste, att dylikt ofog bedrifwes äfven af dem fom stå under deras upps sigt, eller denna sträckte fig något mera utom skolans wäggar, än hwad den nu fon göra. In föräldrarne då, eller de ungas målgmän i allmänhet, göra wäl de något, för att afhålla de uppwäxande från de frid stöyande excesserna? Åh nej! de bekymra sig i allmänhet föga derom. Man sdall hos det stora flertalet bland dem finna den mest inskränkta och, hwarför icke säga det rent ut, hjertlösa uppfattning af deras skyldigheter i detta fall. — Men de ffida dem ju åtminstone i skolan; — det är ju ändå ett tecken till att de åtminstene något tänka på deras framtid? — säger ni. — Sa, det är sannt, de skicka dem dit; men bar ni hört, furu till och med mör drarne ofta yttra fig om den saken? — — Det är för wäl att barnen få gå i skolan, — föga de — då äro mi åt minstone utaf med dem den tiden! Här har ni nyckeln till den stora före sumligheten i fråga om tillsynen öfwer ungdomen. Sjelfwa mödrarne wilia blifwa utef med sina barn, wilja af slöhet, beqwämlighetsanda, liknöjdhet, sjelfwiskhet — kasta ifrån fig detder förskräckliga be: swäret att hålla reda på ungarye. OM derföre få dessa icke blott gå i skolan, utan äfwen under fritimmarne hinderslöst drifz wa omlring på gatorna för att uppfostras af lika eller ännu mer okynniga warelser än de sjelfwa. Barnens uppfostran göres på gatan, och den göres der, ide blott under hwardagarne, utan äfven midtunder föndagens gudstjenst, då man der och hwar fan på träffa dessa unga wildar från ett få kalladt civiliseradt land, antingen med det förfärligaste oljud, ofta blandadt med fmordos mar, störande mångens andakt, fom af ett eller annat skäl ej fan besöka kyrkan, eller kanske lita ofta sysselsättande sig med att spela lronwägg (eller, fom det här Heter, fingla) — en öfning, hwilken det tyckes att samwetsgranna föräldrar eller målas män äfwen under hwardagarne borde söka förhindra. Följderna af denna de äldres mårdsr löshet och lättsinue fe wi fom oftaft iv för domarens bord, der hela band af unga tjufwar och till och med mordbrännare stå anklagade för gerningar, dem deras mår dare i första hand rätteligen borde hära answaret för. Då fan denna moder, fom fann det wara få bra att wara utaf med barnen, mer ligen blifwa det på fullt allwar, och Hon skall äfwen lyckas att få wara utaf med något ännu mer, nemligen dessa wanwårdade barns wördnad och kärlek. Om tobaksrökningen. (Efter d:r Richardson.) Författaren bar företagit flera wetens skapliaa undersökningar rörande tobafös Yfsfnjnaon ah sfonnorhot wmändt fin nn