Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1867, sida 3

VG11I VV I160I1CC 7TC IUI Men Sven Svensson stannade vid ett stenblock invid gångstigen, stödde ryggen deremot och lade armarne i kors. — Gud för ögonen? — sade han. — Ha, ha, ha!... liksom det ej vore att ha Gud för ögonen, när man vill bevara -sina barn från fattigdom, skam och elände här i verlden!... Och han försvann utefter gångstigen. (Forts.)