—444 )TERIjv VIPS PPP Det är dyrt att lefwa och blir dyrare med hwarje dag, särdeles i de stora frä derna. Så säga menniskorna i allmän: het och de hafwa också wäsendtligen rätt. Men märt wäl, att de flefta fördyra och förbittra sjelfwa åt fig tillwarons ljufwa wana. De lefwa i synnerhet mycket, allt för mycket för de s. k. nöjena, och lefwa i den willfarelsen, att glädjen, nöjet är en dyrbar artikel, och desto skönare, ju mer den kostar. De murkna, moderna, manliga individerna töpa sig nöjet för da gen eller aftonen för få eller få många irus eller glas, genom rölandet af få el ler få många cigarrer. Gör man ans språk på extra nöjen, få hemtar man dem ifrån en winlista efter ur en bäl eller lå ter champagnelorlen smålla. Qwinnan går ingensiädes ut på nöje, utan i färs slild dyrbar omboning af grannaste slag, i konstsulla inpressningar eller utmidgninz gar, flygande och fladdrande sanor och flaggor. IF mat oc dryck äro båda lönen af den åfigten, att man för att haswa rigtigt ros ligt måste hafwa något utomordentligt, ev kändt dyrt att stoppa i sig, om det också skall tagas på rälning eller köpas för lås nade penningar. Perfsoner med inffränts tare medel, afundas också allmänt de ri fare i en cändlig gradskala. Den, fom kan giswa ut 5 rdr i medan, anfer fås fom ett lyckobarn den, fom fan gifwa ut 10, och samma förhållande gäller mellan de s. l. werkligen rila femtioz a hundras tufentalsamennuifforna. Ju mer man har, defto mer har man att skafsa fig nöje för, eller, som det heter, köpa sig lefnadslycka sör. Deraf denna ewiga sträfwan efter rikedom, såsom fällan för all lefnads lycs ka. Denna vassion tillintetgör eller för tärer mer eller mindre alla ädlare fträrz wanden eller gör dem till medel för detta ändamål. Wi wilja ej gå in på att endast deruti ligger den wäsendtliga hemligheten till den dåliga framgången af alla högre fuls tur-fträftvanden, fom ej omedelbart loswa stor penningewinst. Men den herrstande åsigten, att nöjet måste losta mycket pen ningar, om det skall wara något wärdt dermed, och att man måste wara rik för att wara lycklig, torde böra underlastas en behörig pröfning. Wi loffjnnga ide armodet och tadla ins gen för sina sträfwanden att på ärligt sätt förtjena så mucket penningar som möjligt, eller att förffaffa fig, utom det nödwändiga och onmbärliga, andra wackra och angenäma saler, endast de tillfredåställa ett werlligt slönhetssinne, men de i högsta lursen siaende nöjena och Modes faferna äro tywärr ide allenast osköna och skadliga, utan äfwen kosisamma. De be stå icke sällan i laster, af hwilta en enda lostar mer att underhålla, än ett halft tjog barn. Men att äta och dricka godt och wäl, hafwa wackra fläder och sunda, begwäma bostäder, som den rile kan förskaffa sig, fan den af sitt arbete lefwande, bästa oc hederligaste menniska endast i inskränltare mån! inwänder du. Godt. Låtom oss dock fe på den fed: nares inskränkning och den förres öfmer flöd! Jag är t. ex. den rike, fom fan förslösa 10 a 15 rdr om dagen, oc du den hederlige arbetaren med endast 5 rdr i medan. Skillnaden är stor, men wi äro fom förnuftiga menniskor alldeles lika, åtminstone dernti att wi dagligen bahöfwa mat oc dryck. Tager jag till lifs utöf wer aptiten, så länder det mig till slada, och du är med din middagsmältid i föl (aren för 33 öre mer belåten, än jag med min Berdrs middag. Du äter dig med en prältig hunger mätt af soppa, grönfafer, fött och bröd, smälter den födan före träffligt och drager ur den de fafter och lrafter fom restanrera din fraftfulla kropp. Jag har mid mitt bord många delifatesfer, fiera rätter sparris och späda ärter midt i julen, och andra rariteter, hwillas egentliga wärde är att de kosta mycket penningar. Men fom sörnustig menniffa kan jag wäl ej mer än äta mig mått, litsom dn. OM hwad känslan angår, få har du för dina 33 öre famma tilljredåställelse, som jag för mina 5 rdr. Men jag står efter dig dernti, att jag, för att riltigt uppäta mina 5 ror, förderfwar min mage. J mat och dryck kommer det endast an vå att dagligen tillföra kroppen få stor qvantitet qwäfives och syrchaltiga närings medel, fom genom lifsprocessen och arbetet förbrulas. Något mera och bättre fan jag ej erhålla of femvitsdalersemiddagen. Jndrifwes mer uti motjmältningsopparaten, få måste den arbeta extra för att