Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1867, sida 2

— att om alltför kostsamma odlingar oh förbättringar widtagits, har detta warit en missräkning eller ett fel, fom för def fosterläneska wertningar och winst åt framtiden, torde förtjena ett skonsammare bedömande; — oc slutlingen, att förebråelsen för misshushålning eller förs summad sparsamhet i ven goda dagen, fom wisserligen i enstaka fall, eller för särskilda orter, må mara berättigad, dock skuue wara mera wälbetäntt om fparsamheten wore allmän och ven stora mags fan af joltet ej förelystes med exempel af öfwerdrifwen lyx i lefnadssättet, wore än detta betingadt af rikare tillgångar och högre samhällsställning, som just ålägger högre pligter och fosterländska täntesätt. Men den kanske mest öfwers wägande orsaten till jordbrukarens bes tryck är att söka i den närwarande höga räntejoten, i förening med brist på förs lagskapital. Jordvegendvomarneg tapitals wärde är nemligen beroende af den jums ma de tunna förränta. Detta åter bes ror på räntefotens höjd. Häraf är klart att jordens tapitalwärde måste falla eller stiga i mon ar räntans allmänna false lande eller stigande under nagon längre tiv. En egendom, fom inettobehållning aftastar t. er. 2,000 rer årligen, är, om räntan star i 5 proc., wärd 40,000 rdr — om väntan uppgår till 6 proc., ens dast 33,33313 ror och till 8 proc. 20,000 rdr o. s. w. — eller med andra ord: en längwarig räntestegring af några pros cent minskar egendomswärdet med hälf ten eller mera. Och den, fom wid 5 procents ränta hade en skuld af 20,000 ror, finner densamma, genom en ränte stegring af 217 proc, i sjelfwa werket uppzgå till 30,000 rdr o. s. w. Frågan huruwida de swårigheter, med hwilka jordbrukaren nu kämpar, i allmänhet äro beroende af hang egna jel och mifrät: ningar, eller, i någon betydande mon, en följo aj lagar och serskilta förhållanden i samhälloutwecklingen, synes då redus cera fig dertill, yuruwida, under det räntefoten i hela det öfriga Europa icke stär högt, penninglagstiftning oc) ban inrättningar hos of tock wållat def ört werdrifna stegring, eller om detta tills fomunt genom andra werkningar? Men hwilta skulle desja wäl wara, i en tid då det Jria waruutbytet så skapar goda tonjunkturey och säges minska lejnadss kostnaden samt såtedes gynna bildandet af tapitaler, och den fria räntan tillåta dessa att utifrån inströmma — tifafom luften inströmmar i hwarje tomrum, som derför göres tillgängligt? Kunna icke statomatterna eller lagstiftningen finna utwägar att återföra räntan till en med andra länder någorlunda jemförlig höjd, så måste under nu rådande förhållanden i öfrigt, wårt jordbruk owilkorligen ligga under i täflan med utlandet, och Swerige såletes (fom fordom marit fallet) i afseente på lifsmedel göras beroende af främmande länder, deras politiska förs hållanden, wexlande lagar m. m, hwils ket will jäga detsamma som att uppoffra wårt nywunna oberoende i detta wigtig fall. — — Kalls socknemän i Jemtland Hafz ma erhållit ett års anstånd med återbes talning af fitt år 1865 erhållna, i år till största delen förfallna undsättningslån. — Ett bidrag till kommunalskatternas historia. Från Gefle skrifwes: Ofmwerallt i landet hör man tlagas öfwer de år från år fig alltmer ökande tommunalffatterna, och dessa klagomäl blifwa också i allmänhet alltmer berättigade. Såsom ett litet bewis härför hörde wi häromdar gen nämnas en fattig landtbonde i Ham