Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1867, sida 2

wecka afled i den höga åldern af 88 är, har i sitt testamente, som den 18 dennes företeddes inför rådhnsrätten, gjort föl: jande wackra tejtamentariffa digpofitioner till offentliga inrättningar, neml.: till en stipendiefond för Geftrvite-Helfinge nation wid Upsala akademi 2,500 rdr, till härwarande enkehus 1,500 rer och till småbarns skolan härstädes 750 ror. Dessutom äro flere enskilda dispositioner af henne gjorda, hwaribland en till en gammal tretjenarinna, fom tjenat henne i 54 år. — Konung Carl ven Femtondes fednaste throntal berömmes mycket af de ryska tidningarne på grund af dess utomordentligt frerliga innehåll. Den i Bris: fel utkommande ryska organen Ce Nord är särskildt hänryckt öfwer att swenska regeringen nu har brutit med sin förra skandinaviska politik och uppzifwit fin utmanande ställning emot Ryssland. Tids ningen påminner om grefwe Manderströms förra wänskapliga uttalanden för Danmart och hotelser emot Preussen, om Sweriges allians med Westmakterna under Krimkriget och om Swenskarnes werksamma intresfe för Polackarne, men allt detta skall nu wara glömdt. Theorien om att göra Skantvinavien till en förpost för det westliga Europa emot Ryssland betraktas säsom ohållbar, uns ver det att eu wink gifwes om, att RYRland mycket snart skulle warit nödsakadt till att befria fig ifrån en sådan förpost. — Wid kusterna aj Malmöhus län hafwa unter sistl. år strandat 24 fars tyg, deraf 6 swenska och 18 utländska. Af dessa hafwa 3 förolyckats, nemligen ett swenskt och twenne utländska, samt de öfriga bergats. Samtliga befättningarne hafwa räddats. — Bohjertad handling. Göteborgs: posten omtalar följande sjelfuppoffrande och hjeltemodiga handling af en fiskare i westra skärgarden. Den omnämnda båten Tärnan är densamma, fom förliden fom mar deltog i Swenska Segelsällstapets kappsegling i Stockholm. Tagra dagar före nyåret afseglade mZärnan från Styrsö Tånge med fyra mans besättning till Skagen, för attupps köpa fisk. På återwägen utsattes den för hard ostlig storm med snöyra, och omkring tl. 10 e. m. nyårsaftonen törnade båten på jutska kusten i närheten af Scby mot ett sandref. Sjön gid rätt mot land och båten fylldes, få att den sjönk jemnt ef: ter däcket. Besättningen måste således söta hålla fig qwar mid wanter och mast, utan att kunna röra sig från stället. Kl. 12 på nyärsmorgonen nedföll den ene af besättningen, fiskaren Anders Pettersson, öfwerwaldigad af ansträngningar och löld, död på däcket. Med sjömannens pietet, som föter att snart sagdt med uppoffring af eget lif förskaffa en afliden kamrat Ywiloplats i wigd jord, lyckades man efter stor ansträngning att wid masten fastsurra liket, fom i den starka kölden och öfmers spoladt af hafwet snart nästan förmand: lades till en isklump. De öfwerlefwande sunno emellertid, att de icke hade någon utsigt till räddning från land, och att om de längre dröjde i denna belägenhet, föl den skulle bringa dem döden. Den yngste och traftfstllaste bland dem, Cornelius Anz dersson, gjorde derföre ett försök att genom den upprörda sjön begifwa sig i land. Detta skedde wid åttatiden på nyYydrsmorgonen, saledes sedan de, öfwerspolade af hafswattnet och med sin döde kamrat wid sidan tillbringat en hel förfärlig natt. Jswattnet steg honom upp öfwer axlarne, men sedan han funnit att han icke tulltastades af wågorna, bar han på fina fful