derföre de farligaste. Explosionens kraft fan nuder wissa omständigheter wara fruktanswärd oc) knallen liknar fanon: skott. Gasen är qwäfwande ech folket märker af swårigheten att andas och af säterhetslampornas utslecnande, att fara iv å färde Ännu wärre än grufgasen är den kolspra, som utwecklar sia wid explosionen och fyller hela minan. Man har uträknat, att af 100 personer, som omkomma wid explosioner i iftentolåaruf: wor, qwäfwas minst 70 af kolsyran. Grufarbetarne woro i fordna dagar ett flags halfwilda menniskor, fom fat: nade nästan all förbindelse med ten Yttre werlren; men nu bafiva de till någon del blifwit mer civiliserade. Sönvagds stolor och måttlighetsföreningar hafwa werkat långsamt, men säkert. Enrast på det yttre kan man skilja grufarbetare från andra arbetare. De äro merendels små, med krokiga ben och höghwälfdt bröst. Kinderna äro håliga, pannan låg och kindbenen framskjutande. Dugliga grufarbetare hafwa i allmänhet högre aflöning, än andra arbetare, och winter titen, vå den öfriga arbetsklassen lider nöd, är grufarbetarens bästa tiv. Då efterfrågas stenkol starkare, priserna fris ga och arbetslönen ökas.