Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1867, sida 3

Om yrocenteriet, def orsaker och följder, Följande insänta uppsats läses i tiv ningen Nörpoften: Meningen med efterföljande uppsats är ingalunta att inwerka på procentarneg samweten eller wädka rem till befinning. Dertill fordras kraftigare medel än ve, jom sta oss till bunrs, ty det hjers ta som regeras af giriahetens demon är oförmöget af andra fänslor än dem, som äfynen af vet hopade guldet, eller utfigten till en ny oskälia winst, framkallar. Fråga ben af procentarelrninerade föps mannen eller handtwerkaren, om han aldrig hos ren, fom plundrat honom, märkt något tecken till merlidande och förbarmande, och han skall swara: mwar öfwertygad derom, att förr skune ulfwen hafwa förbarmande med sammet, som blörer för bang blortörstigaa mun, än en procentare bar förbarmante med den fom kemmit i bang florv.7 Fråga pros centaren sjelf, om han ide någon gång känner samwetsaga öfwer fin omenskliga hårdhet — och ban skall swara med ett hånstratt, etter och förskansa fig bakom sin wanliga lönn: att ban sjelf lånar upp fina penningar mot famma höga ränta. Ått tala til sådana menniskor on entchristens pligter, were något hbwars på man med skäl skulle kunna tillämpa det gamla ortspråket: tfafta ej perlor för fwinen; det skulle wara en lika fli tet lönande sem i sig sjelf uppmuntrans de sysselsättning. Att nndersöfka orsakerna till procenvtes riet och, för eu upplyst och tänkande alls mänhet, efter förmåga, wisa dess fam hällsförderfliaa följder, skulle, wi hoppas vet, wara ett werfsammare medel aft häfwa det onta, än att tala till proc:ns turens samwete. Hwad för det första anår procentes riets orsafer, så synes det wäl för den ytlige betraktaren, som skulle dessa kunna sammanfattas i en enda, nemligen bris sten på penningar; men äfwen under tider, då penningar finnas till öfwerflöd i marknaren, göra procentarne gora af färer. En rerbar, och i yoda omständigheter warande handlande fan, under ogynus