leles som en suck från taket ! Selma! det måtte väl i nte ligga någon på taket!... alla dar, det ska vi akta — och med ett språng stod på backen bakom staketet nn mellan några kornbodar raxt intill trädgården gränLen. a flickorna rusade ut för att platsen ... intet syntes... ej förklara hvem som osuckat uppå taketo... och, morgondagsljuset till trots, blefvo ula oroliga, omfamnade hvarfvade att i trofasta hjertan varandras hemligheter, läste husets dörr och försvunno , vreten, emellan kornbodaross älsklige kongl. gymnasioch drog med fem fingrars tt becksvarta pipskägg. — Jag vara vaken? — sade han, ett tag i pipskägget — aj det gjorde ondt... jo, Jag jag var vaken och jag å, så sannt jag heter Svante tt jag kommer hålla mig 0! sol, du Deliske gud!... vare dina varma solstrålar ohjertan och på lusthustaken ; glödande sken har lyckans Idat sitt jern och framräckt dt som under min näsa ... och jag vore en narr, om jag ej smidde medan jernet är varmt! Vid första tjenliga tillfälle friar jag, och dermed punkt. Läsaren har nu förklaring på orsaken till S—s vågades steg att hos fröken A. anmäla sig som friare. Trogen sin vana, genomdref han äfven denna gång sin föresats — och huru han smidde, blänkte tre år sednare en slät guldring på det betydelsefulla fingret å hans venstra hand och inuti den ringen läste man namnet Laura. så En är det, som bestämmer öfver den menskliga lyckans hjul; men visst och sannt är det att menniskoviljan ofta söker förhindra eller påskynda dess gång, allt efter hennes moraliska individualitet! Man står ofta i ljuset och skymmer sig sjelf, här i verlden, då man i stället kunde vara sin timliga lyckas smed. Den sednare konsten var vår hjeltes starkaste sida. Att från simpel bonddräng avancera genom nederskola, gymnasium och högskola, passera graderna, göra ett förnämt parti och befordras till kapten vid bottens fältjägare-korps — och detta på 18 år och utan andra relationer, än dem till vår Herre och till egen kraft — månne detta icke kan sägas vara: bra marscheradt 20 Och härmed sluta vi dessa små episoder från S—s studietid, hvilka vi anfört dels som exempel på karaktären af gymnasii-lifvet den tiden och dels äfven att påpeka den ihärdighet, hvarmed vissa naturer äro utrustade och den förmaga de besitta att göra sig den till godo, medan andra synas skapade endast för att dröna och knappast idas att tugga, om ock stekta sparfvar flyga dem i munnen. (Forts.) llvarjehanda. Socker och kanel. Ålderdomen talar så gerna om ungdomens förfall; den borde akta sig derför, ty det är alltid oförsigtigt af en fader att kalla sin egen son en ouppfostrad slyngel. När vi erkänna våra sma fel, sker det ofta för att inbilla verlden, att vi ej ha några stora. Initiativens män äro sällsynta. Den, som vill bryta isen, riskerar alltid att plumsa i vattnet. Det är med stora män, som med stora byggnader — de böra betraktas på afständ. Högmodet skiljer sig från stoltheten derigenom, att det förra förnärmar andre, då den sednare endast försvarar sig sjelf. Inspirationens eld är som en brinnande fidibus: den förmår väl att spränga ett kruttorn, men skyddar ej mot vinterkölden. IIyckleriet är en sten visar dygden. En falsk vän är som skuggan. När solen skiner, kan man ej blifva af med hyllning, som laden; mulnar himlen, är den spårlöst försvunnen. — Tydlig orsak, Några unga läkare i HX hade öfverenskommit att söka vetenskapligt utreda orsaken till den egendomliga utdunstning, som karakteriserar alla ryssar och gemenligen benämnes ecrysslukts samt åt öfvade organer redan på långt häll meddelar underrättelsen att en ryss är i annalkande. Ett sjelfmord bragte en rysk soldats efterlemnade lekamen i deras händer, och med hela ifvern hos den som tror sig nära en vigtig upptäckt genomforskade de det föreliggande materialet. Efter slutad undersökning argåfvo de följande enkla, men logiskt bindande utlätande: Oaktadt all noggrannhet blifvit använd, har ingen afvikelse i de kroppsliga beståndsdelarnes allmänna skick kunnat upptäckas, och någon orsak till den så säkert konstaterade rysslukten är således icke der att finna. Da den icke desto mindre är ett kändt faktum framgår som nödvändig slutföljd af undersökningen att — det är själen som luktarÖ — Då kapten B., en driftig landtbrukare, en gång efter slutad kommendering hemkom, började han genast samtala med sin fru om hushållets angelägenheter, särskildt hvad som rörde boskapsskötseln, af hvilken kaptenen var företrädesvis intresserad. Nå, hur mänga smågrisar blef det af den holsteinska racen?b fragade kaptenen. — yVi fingo ej mer än tre, men hos patron R. blef det sex stycken — vJap sade kaptenen och slog handen i bordet, hade jag varit hemma, skulle vi, min själ, haft lika många. — Vid uppbörden af hundskatten i Westervik för någon sedan tid inlemnades en uppgift af följarde innehäll: Med trubbig näsa, utan svans, släthårig, öron något länga samt bruna ögon, snabb i dans, på fyra hvita skor, ej tränga, svart klädning jag beständigt bär. Fabrikör — — är min herre: mitt namn är Siri och jag är en aldrig jungfru nu, dess värre. Min längd är omkring nitton tum fran nosens spets ned till min ända, som hund betraktad icke dum; har härmed äran skatten sända. — Fyndigt svar. En engelsk domare upplyfte under en domstolssession för någon tid sedan sin käpp och vidrörde dermed en person, som såg ut som en verklig galgfågel och befann sig på de anklagades bänk, samt yttrade patetiskt: Vid ändan af min käpp befinner sig en inpiskad skälm? vid hvilkendera? var den anklagades hastiga svar.