lerifrån, brunno hans en sällsam glans. IIan m en af sina intimaft roligt? — frågade e denne lakoniskt. er du om fröken A? gick det med det der bannad, menniska! — gick det? ade hon? men du är en e en toddy hos Rosden bums! klyfver du näbb tt dig, så känner du om van sin knutna näfve näsa. lika lakourne slunto in till Ross en arraks-toddy — ; lyckligtvis ej den (Forts.) ide denne, Hvarjehanda, Hagerhet och fetma. Alla de, som arbeta mycket med kroppen och hvilkas muskler äro i ständig rörelse, så att säga, förbränna det fett de bilda. Det förtärda bränslet står i förhållande till det åstadkomna mekaniska arbetet. mindre utsatta för att fetma, och feta ämnen äro för den till och med af stort men för stillasittande hvilkas kropp depenserar föga, är fetman någonting ganska vanligt och allt annat än nyttig. Den kommer inemot trettiotalet, då kroppen nått sin fulla utveckling, och det är derföre vid denna tidpunkt, man bör vara Dessa äro gagn; personer, mest noggrann i valet af sina dagliga födoämnen. Det är en känd sak, att personer, som ha för vana att äta mycket bröd och som arbeta föga med kroppen, ha fallenhet för att fetma. På samma sätt förhäller det sig äfven med dem, som dricka mycket vatten eller jästa drycker. De ater, som nästan uteslutande lefva af kött, spara på brödet och dricka föga, fetma i allmänhet icke, äfven oaktadt de äta mycket. Dessa ha en fast och spänstig hud samt äro verksamma och starka. Om man vill bli fet, bör man således dricka mycket, äta mycket bröd och anstränga sig föga. Man bör emellertid icke använda denna försvagande diet längre än till dess man erhallit det hull, man önskar sig. För att bör dricka oblandadt vin i ringa qvantitet, magra, man deremot vara sparsam på bröd, icke förtära feta ämnen, sofva litet och anstränga sig mycket. En dylik lefnadsordning är af större vigt än man möjligen till en början skulle vara frestad att tro. IIelsan beror oftast på ett förståndigt bruk af de dagliga födoämnena. — Skoltukt i Amerika. En skolmästare i Cave in Rock, i staten Indiana, stod i begrepp att kroppsligt tukta en af sina qvinliga elever, då plötsligt en af gossarne, som älven tillhörde skolan, sprang upp och hotade att skjuta läraren med en revolDenne framtog då ocksa en revolver och skjöt på gossen, som besvarade elden, hvarvid båda skyttarne blefvo svårt säårade. — En krakvinklare, som tagit sig alltför mycket till bästa, lade sig att rakade att bli på ver. sofva, fastän detta landsvägen. Bäst han sof, kom en tjufaktig tiggare förbi, som fann behag i krakvinklarens nya, hvitocl rödrandiga strumpor, som han drog af honom och utbytte mot sina egna, som voro grå, smutsiga och trasiga. Snart derefter kom en åkande och såg den goda krakvinklaren med benen midt på Vak upph skrek den åkande, vägen. Krakvinklaren vaknade och tittade på sina vannars kör jag benen af dig.ben: men kände ej igen strumporna, hvarföre han sade: Kör på bara! Ilar ingen fara, det är inte mina beny — En prest predikade med så stor mot den procentare preja hög ränta af nödställda nitälskan oärlighet, hvarmed menniskor, att ahörarne, hvaribland voro gråt. En bekant ockrare, som äfven var i kyrkan, gick efter predikans slut tlll preoch tackade flera procentare, brusto i samt sade: pastor! Ni med dessa predikningar mycket väl mot mig.o sten honom Fortfar, herr gör — WMMeno inföll presten, vjag har hört sägas, att äfven ni drifver detta skamliga, handtverks — AVlldeles riktigty svarade den förhärdade procentaren; just detta är orsaken hvarföre jag serna ser att alla de, som drifva samma födkrok, blifva omvände och afstå från procenteriet, ty da blir jag ensam om förtjensten. Å av a — Un sällsynt hund. En ung man akte en afton på de aflägsna gaParis. IIastigt hans häst, och fastän natten var mörk, torna i stegrade sig sag han, att nagot hinder lag i vägen. I samma stund en upp och gaf fran sig ett utrop. Ser ni ingenting ? sade den åkande. Ri gjorde bättre, genmälde den andre, vom ni i stället för att ropa, lånade mig lanternan på ert åkdon ollvarföre det 202 steg person Jag hade 300 franes i guld på mig, men min ficka har gått sönder, och jag har tappat allt på gatan. Jag hade i uppdrag af min husbonde att bära hort dem och om jag icke finner dem, så är jag en förlorad manDet är icke lätt att få rätt på edra penningar så här på natten, men har ni inte ett enda mynt qvar?o Jo, jag har ännu ett.v Gif mig det.-o Mannen tvekade. Gif mig det, emedan det är det enda sättet att återfå de Den förtviflade mannen lemnade sitt sista mynt. Den åkande hvislade på en stor hund, som hoppade omkring akdonet. Pass opp, sade höll myntet för hundens näsa, sök! Djuret vädrade ett ögonblick på myntet och sprang sedan bort. Snart återkom han hoppande och förnyade detta oupphörligt samt lade hvarje gång en Napoleondior i sin husbondes hand. Inom tjugo minuter hade han funnit hela summan. Den förr så olycklige mannen visste knappt huru han skulle uttrycka sin tacksamhet mot den åkande. Ni är min räddarep sade han, lat mig åtminstone få veta ert andrab han, i det han Jag har ingenting gjortyo sade denne, er räddare är min hund och han heter Rabal Joie hvarefter han smällde med piskan och försvann. Hundens egare var Alexander Dumas, i nmåmn.)