Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1867, sida 4

Ilvarjehanda. På en källare inträffade att då en af gästerna hr X. skulle aflägsna sig, denne af misstag tog på sig en annans rock. — yFKähund b skrek rockens egare. — Ursäkta, hvad heter herrn? fragade hr X. — Wähundb röt den andra fortfarande. — Jaså; men jag menar förnamnet.9 En soldat som var på bättringsvägen sträckte sig en dag i en af hospitalets salar och mumlade: O, min Gud! En deltagande syster skyndade till och frågade honom: voIIvad vill ni den gode Guden? Jag är hans dotter. — Mag vill vara hans mågo, svarade soldaten med ett elakt småleende. Uckså en engel. 1 Mo socken i Helsingland tjenstgjorde en klockare som var enögd, puckelryggig och laghalt. En julotta skulle han uppsätta Psalmnumrorna på båda sidor om altaret. Vid nedstigandet efter sista numrets uppsättande klef han miste, föll ned och blef liggande som en vågbalans tvärt öfver altarringen. Men han lät sig icke förtryta, utan stämde upp psalmen: Fran himlens höjd jag kommen är En af åhörarne, häradshöfding Ö. tog härvid upp sin anno