— Nä, hvad har ni för godt att säga? — Jag skulle be rektorn att få gå i skolan. — Hara gammal är ni? — Nitton år i rappet. Ett leende krusade härvid den gamle rektorns eljest så allvarsamma läppar och han fortsatte: — Det är för besynnerligt att vilja börja studera, när man är så gammal. — Tycker rektorn det? — Ilar du några betyg? — Jo, prestbetyg. — Lät se! — och härmed framlemnade S. sin prestattest, som innehöll en kort redlogörelse för hans kunskaper i kristendom, hvilka, för en person i hans ställning, voro ovanliga. Derjemte rekommenderades han till rektors och ephori synnerliga omvårdnad. Följden blef hans inskrifning i nederskolan, der han i början blef en skotttasla för sina yngre kamraters sarkasmer; men snart visste han att sköta dem, som de voro sjuka till, och läsande natt och dag, flyttade han nästan lika ofta om sina gycklande kamrater, som han, vid hvarje anspelning på hans Methusalaalder, lade gycklaren vid örat en orre, som med ens betog honom lusten till vidare Urift,I qvarta blef han första gängen anfäktad af en åkomma, som, Gudi klagadt! lagt mången i grafven, ställt ka —