Vår tarfliga, vår enkla flicka, Som förr ej vetat hvad det var, Att på en silkeshalsduk blicka Och på två sina strumpors par, Hon tänkte nu på grannlåt, bara. ITvart göromål föll henne tungt. Hon var ej glad ....hon sof ej lugnt: Till Stockholm blott hon ville fara.