Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1867, sida 4

Och året gick, men stackars Anna Blef mera sorgsen i sin håg. Så många jungfrur, fina, granna. I kyrkor och på dans hon såg. Vi talade .... vi föreställde .... Men värre blef det hvarje dag. Får jag ej resa rymmer jag. Så mycket våra böner gällde.