— År skosan och wersdshwimset. Några ungdomsminnen af. Naniel Aslund. HE. Åssessor Lunells sista Lektion. (Forts. fr. n:o 4). Bland minnena från den oförgätligt lyckliga skoltiden, så rik på glädjeämnen och så bekymmerslös, emedan den slumrande verldserfarenheten Hhängde barnets himmel full med lyror af det röda gull och lexan för dagen var det enda töcken, som någongång skymde den sprittande barnaglädjens horizont, framstår den man, med hvars namn vi utan tvekan pryda dessa små anteckningar från IIernösands fordna gymnasiioch skol-lif. Vi säga prydu, af beradt mod och af öfvertygelse; af beräkning: derföre att ingen, som genomögnar dessa rader, må tro honom komma att exponeras till en skotttasla för gycklet — hans minne och hans graf äro af aktningens blommor för mycket öfverväxta att grinets ariequin eller häcklarens pilkoger skulle taga siz något ut deribland — af öfrertygelse: derföre att han erkändes