Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1867, sida 4

mötas i omsorgerna för hwarandras bästa — så frågas om ei för winningen af renna lott offret af lyxens prål må nedläggas på fäfängans altare? Hwilfen una, älskande man skulle känna ett minus i sin lyda derfär att hand hustru (tärlelsfull och gor) tutare fig till bang sita i en soffa af mindre tyrbar beffafsenhet än en of jalaranta och siden, eller att bans små aftomtingar stapplade sina första steg på en filt: och ide på en schagamatta? Och hwilken öm och tlok qwinna skulle funna sammanställa nöjet af ten praktfullaste toalett med sällheten att i en ansprätslösare tillhöra ten hon älskar? Och wända wi of till denna werld, fom tillbeter lyxens gyllene boja, få tro wi werkligen, att ren ide seulle neka fin aktnina åt tessa heroer, som hade mod att bryta med flärden, sör att winna sällheten. Werlden är mera förblindad än förderfwad och har ofta intet annat behof än att få se, att bet rätta når an, för att ställa fig på ross sita. Alltså äro wi öfwertynaade att tt allmännare wisadt kurage att trotsa Ivreng fordrinaar och byarna fin husliga ällhtt på en annan och bättre grund fule wara ett werksamt korreltiv mot ret öfwertlagade onda och bringa förnufs td och måttans företvären ett erfänzande, som skulle blifwa en wälsignelse ör mår tid. (Sw. Fam.journ.) S. B.