serskilta stämma mer förfobemmangbos erna angående räntan å kyrkohemmanen ide lyckats till någon förmån för förs samlingen. Heder åt te kyrkans stormän, fom weta att på rätt tid befordra folkats bär sta, såwäl i ekonomislt hänseende fom hwad upplysninaen beträffer. — Hamnanläggningen rå Clants nortwestra sust. J anler ning af K. M:ts befhts i Kalmar undertråniga framfiällning angående uadersöknings werkfjräl: lande till utrönante of lämpligaste plats fen för en hamnanläggnina på Norte fira kusten of Ötanr, bar K. M:t — sedan upplysnina mwunnitg, ott plon till en hamnanläganing wid Horn, ungefär 4 mil norr om Borgholm, retan genem intvesfenter8 försorg blifwit uppalerd — den 7 i renna månad täckts i näter anbefalla Kongl styrelsen för allmänna wägs och wattenbyganader att genom chefen i östra wän: och mwattenbyagnates distriktet, i samband mer bang inipef: tionsresa nästa år, å stateno bekostnad låta werkställa kentrollgransknuina å lekalen wid Horn, samt att terefter, om planen befinnes tillstyrkanswärd och seran mes derbörande blijwit i ämnet hörte, ärvens ret ånyo inför K. M. i unterränighet anmäla. — (Grof sörsummelje. Man läser i Göteborgs Hanrelstirning: Wit eltewåtan ten 17 December in: träffate tl. 39 e. m., då larmkanonerna aflossares å Gustaf Adoljs torg en hän delse, fom kunnat medföra böalt olydliga följver. Man hade alömt att bortse toga re i kanonmynningarne lefintliga styckeproppar, hwilka skötos twärsöfwer kanalen inpå Sörra Hamngatan, hwar: wid re söndersplittrare orde omtring ber gående personer, fom lyckligtwis unde sluppo oskadade ren lifsjara, hwari re råfat genom fanon serwisens wårtslöshet. — Olyckshändelse i qwarn. Från Dalsland skrifwes: Wid sörmalning af sad å Groruts qwarn i Ets socken in: träffare i merlet af förra månaren, att öfra qwarnstenen, utan att orsaken ver: till funnat utrönas, sprana i stycken med ren påföljd, att torparen Jonas Antres asson från Fagerhult i nämnde secken, hwilken, jemte åtslillina andra personer, befann fia i qwarnbuset, blef få starad att bödren deraf ögonblickligen söljre. — En själasörjare. Halmstarsblaret bar följante insänra uppsats: I en förs samlina belägen nägonstädes i Hallands län lejwer och regnerar feran flera år en kyrkoherte, hwars meriter jag här till en del will upprälna. Så kahares tyrkeherden för en tid setan att medrela b. b. nattward åt en torpare inom hans församling, en i allo aktningswärd man, men för tillfälet illa siuk. Kyrtoherden hörsammate wisserligen kallelsen, men i fiället för att meddela den lidande den begärra trösten, utfor han i otidigheter mot honom, fom t. ex. jo nu ligger tu rer wackert, nu har du behof af min, men vå jag kaullade tia för att utgöra vin dagswerke-skyldighet, hade du mins fann ide få bråttom. Nu har Herren straffat via för vet att tu ide uppfyllde vina förbinrelser till mia, bang tjenare, m. m. Den sjutes syster, fom för tills fället war närwarante för att warta fin breter, fann detta själaförjarens förhållanre högst klanderwärdt ech ekrisiligt, och yttrade derföre: Hur uppfattar ni ert wigtiga fall, vå ni stället för att enligt er pligt, med nådemedlen söka trösta och hugswala en kanske med rören tämpante, utfar i owett och smätelser? Tig qwinna, röt tyrkoherden förgryme