Några råd till jordbrukare. Alla rerskap, fom äro utsatta för rean, wind och solhetta, böra målas med olje färg, helst af ljug kulör. — Änran af en klippt spik bör bop: pas i olja eller flott, ifall den skall drifwas i hårtt trä; vetta gör, att den med lätthet fan intrifwas i te hårvalte tväforter. — Rind alltid ett grimskaft på föl: jante sätt: aör efter knuten en enkel tyda och stickändan of repet eller remmen genom denna lycka; derigenom fan den så mycket lättare upplösas, men upplör ses deremot aldrig af sig sjelf. — Oljemålning på hud warar myc let längre, om den påstrykes om hösten än om detta sker under sommaren. — Witd plöjning på åkern eller wid annan körsel, då dragarne behöfwa hwisa, bör man föra upp dem på en kulle eller upphöjning, så att de få inandas ve frista wintflättarne; deraf hade vubbel nytta, mot om de få stå i en däld, hwarest luften ei cirkulerar. De klokaste jordbrukarne sälja sina produkter, så snart dessa äro färdiga för marknaden. All slags spanumål förlorar nära en fjerdedel af sin wigt, rå den ligger öfwer till wåren; dessutom är tiden för tyrbar om wåren, att man rå ffulle föra säden till staden. Wi tro. att det fan antagas att ren jordbrukare fom gör det till en regel, att sälja fina produkter om hösten, skall öfwehufwud winna derwid. Tusentals rdr äro årligen förlorade genom slarf i jordbruksyrket, såsom att ej rätt bereda jorden, att begagna tå: ligt utsäre, uppföda kreatur af dålig race, försumma att wårda werktyg o. d.