Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1867, sida 3

som ville garantera fredsvilkoren, kämpade nu kamrern länge och väl, och Gud vet om ej dessa fredspreliminärer ändå blifvit undertecknade, såvida ej han, som förklarat kriget, kommit att observera en knuffning af W:s arm i min sida. Denna manöver afgjorde kongressens — olyckliga utgång, och, fattande sin värja, höjde f. d. fältkamrern henne teatraliskt mot taket och utbrast: — Farväl, mina herrar! Jag svär att ej redlägga vapen förrän herrarne gifvit mig satisfaktion! Vi träffas i afton! Der är dörrn! Och vi packade oss skyndsammeligen på dörren, ropande kissapr (ett öknamn på fältkamrern) samt jamande som klockarkattor i Mars. (Forts.) vSkäms du inte, sade en far till sin son, att sitta tre år i en och samma klass? Ollvarför deto, svarade gossen, omagistern har sutit der i tolf år han.n — En skolmåstare, som märkte att vid lektionens början några af hans disciplar saknades, utropade förargad deröfver: Der borta på tredje bänken ser jag tre slynglar som inte äro här.