vet, så är det nu slut emellan oss! — och dervid utbrast ett nytt störtregn af tårar. — Lilla Malla, stumpan lilla . goa du . . . låt mig tala ett förnuftigt ord åtminstone . .. — Förnuftigt ord? . . . du tala ett förnuftigt ord? ... ja när det blir sju thorsdagar i en vecka . . . var det väl förnuft i allt hvad du inbillat mej att du skulle ta studentexamen åt året och bli länsman året derpå här i Säbrå ... var det förnuft i det? ... och var det förnuft i att jag, mitt arma barn, skulle tro på en sån der fjäril som du, som . . . som ...som har rödt hår ... — Förlåt mej, min nådiga — återtog jag oändligen sårad af anspelningen på någonting så tillfälligt som att ha rödt hår — förlåt mej . . . har mamsell det på det viset, så skall jag visst icke vara densamma som . på minsta vis . : . skall vara densamma . . . iote — Jaha jag vågar säga dig midt i synen att du är odräglig ... att du inte har rödt hår för roskull ... och att det är alldeles slut oss emellan! . . . Jag skall tala om alltsammans för pappa och mamma när jag kommer hem . . . att du detta vet . .. och nu vet du det . . och vidare har jag Ingenting att säja herrn. mjuka tjenarinna, min herre!