Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1867, sida 2

är skolan och weridshwimsel. Nägra ungdomsminnen af Daniel Åsland. I. En Tycho Brahe-dag. (Forts. fr. föreg. n:r). — Jaja . . . pusta nu! . . . stånka nu! ... det hjelper ändå icke! — utbrast lektor A. — och började temmeligen tvetydigt att se sig omkring bland Gröna gångenss löfträn. — Hvad är meningen, herr lektor? — dristade jag mig vid denna misstänksamma manöver att temmeligen positivt fråga. — Meningen? — svarade han — jo meningen är att en gång för alla läsa lagen för dig!. I detsamma trodde jag mig vid södra ändan af alleen varsna min flammas blårutiga sommarklädning skymta emellan spjelarne af ett plank, som derifrån sträckte sig neråt staden. — 0! j vredgade Nornor — tänkte jag — der är hon! . . . det fattades blott detta! ... — Pro primo — återtog A. — är au en lathuun, som icke gör annat än