2 1 — — — 752 588 409 366. Rådman Tengvall, som erkände riktigheten af ofvanintagna handlingar, ville dock hafva anmärkt att de deruti upptagna plankor och battens icke, i likhet med de, efter dem, afskeppade bjelkar, tillhört handelsbolaget I. C. Im Thurn C:o, utan blifvit af handlanden J. E. Francke inköpta utaf Sundberg, och således borde honom af Francke enskildt godtgöras; vid hvilket förhallande och då bjelkarnes värde icke ensan t uppgått till det belopp Francke i sin till svaranden den 20 Juni 1865 aslatna skrifvelse fastställt, såsom vilkor för Sundbergs rättighet att lyfta 18,000 riksdaler, svaranden ej eller ansett sig förpligtad att å annat sätt, än hans härmed afgifna räkning utvisade, utlemna nyssberörde hos honom af Francke deponerade belopp. Käranden anhöll deruppå om vittnesförhör med härvid närvarande herr borgmästaren Magnus Ahlgren, handlanden Pehr Tycho Auren och fabrikören Lars Petter Hamrin; och då jäf emot ingendera förekom, samt vittneseden, å så väl kärande som svarande sidan, eftergafs, blefvo de, hvar för sig, hörda: I:o Herr borgmästaren Ahlgren, som vittnade i öfverensstämmelse med följande af honom författade nu aflemnade skriftliga uppsats: vÅtt sedan käranden och garfverifabrikören Lars Petter Hamrin den 22 Maj 1865, under mitt ordförandeskap af denna stads radstafvurätt blifvit dömde att, på åhöran af vice häradshöfdingen Svante af Sandeberg, infria nu ifrågavarande vexel a 5,000 rdr samt en annan å enahanda belopp, eller tillsammans 10.000 rdr; så blef derefter sålunda meddelade utslag till mig, i egenskap af ordförande i stadens magistrat öfverlemnadt, för att till verkställighet befordras; då Fredrik Sundberg, hvilken till betalning accepterat ifrågavarande 2:ne vexlar, och från orten var frånvarande då ofvanberörde mål afdömdes, före sin afresa, på mina föreställningar, bestämdt gifvit mig löfte att så rangera, att icke Hamrin med flera idoga och aktningsvärda handtverkare inom samhället, de der efter mitt förmenande af godtrogenhet med sina namn å vexlar tjenat Sundberg, skulle blifva ruinerade; så lät jag, med fordringsegarens dertill lemnade medgifvande, anstå med verkställigheten af berörde utslag i afbidan på Fredrik Sundbergs hemkomst, helst anledning var för handen, jemlikt åtskilliga meddelanden från Stockholm, der Sundberg vistades, att han, med svarandens tillujelp, skulle få sina affärer så rangerade, att käranden jemte några handtverkare i staden, hvilkas namn å vexlar Sundberg anlitat, icke på honom skulle göra några förluster. Måndagen den 19 Juni nästlidne år eller någon af dagarne deromkring kom svaranden åter hit, etter någon tids vistande i Stockholm, åtföljd af, som jag tror, Fredrik Sundberg. Någon stund efter ankomsten af den ångbåt, med hvilken svaranden hitrest, hörde jag af någon person uppgifvas att svaranden, för Fredrik Sundbergs räkning, ett betydligare penningebelopp medförde. På förmiddagen samma dag svaranden anländt, träffade jag honom, uttalade min ledsnad öfver att om Fredrik Sundberg icke sjelf kunde infria osvanberörde vexlar, komme Hamrin att undergå utmätning eller troligen nödgas göra cession. Svaranden gal mig då lugnande försäkringar, af innehall att Fredrik Sundberg inom få dagar derefter sjelf skulle infria ofvanberörde tvenne vexlar, för hvilket ändamål svaranden, efter hvad jag tycker mig minnas, för Fredrik Sundbergs räkning sade sig ega rättighet att i Stockholm verkställa indragning af medel. Huru orden föllo sig, då svaranden gjorde mig omvittnade meddelanden kan jag efter så pass lång tids förlopp icke med visshet mig påminna, men hvad jag med säkerhet erinrar mig är att svaranden vid omvittnade tilltället icke ens med den mest aflägsna antydan gaf vid handen att han, svaranden, för Fredrik Sundbergs räkning, skulle ofvanberörde till verkställighet ötverlemnade utslag gälda. Hvad nu omvittnadt är har tilldragit sig förr än sjelfva liqviden emellan tordringsegaren af Sandeberg, å ena, samt svaranden, sasom, efter hvad jag förmodar, Fredrik Sundbergs Ombud, å andra sidan, uppgjordes. Vid denna liqvid var jag icke närvarande; men på grund af Svarandens omförmäldta meddelanden samt åtskillige andra omständigheter har jag ansett, hvad fortfarande är min öfvertygelse, att Sundberg, ehuru han begagnat Svaranden såsom ett slags ombud eller administrator, sjelf infriat den vexel, hvarom i detta mål fråga är. 2:o Handlanden Auren, hvilken berättade att han, i egenskap af ombud, för såväl Im Thurn C:o som Francke, ombesörjt lastningen af de här ofvan i afskrift intagne konnosementer angifne bjelkar och plankor samt battens, af hvilka bjelkarne tillhörde Im Thurn, men bräderna köptes af Francke utaf Sundhero hvar