törre wishet. Fåfängt känner hon då en fruktanswärda sanningen, att hwarje enom egen skuld förlorad minut war ett jelfmord, ett rån mot hennes eget lif. Timmarne ila oss med rastlös fnabdet förbi. Hwart togo de år wägen, dem u älskade; hwad har du af dem behållit? stt swagt od) oredigt minne. Hwar äro ee blommor du en gång i fälla stunder yslockade? De äro jord och aska wordne. Öwar äro de wänner, med hwilka du en lång få innerligt war förbunden? Ti dens ström ryckte dem från din fida, måns jen i fremmande land, mången i ghrafwen. Gläbjens sanger, i hwilka du få ofta blandade din röst, hafwa bortdött, din ungdoms lektamrater äro åldrade och fänna dig tnappast mer. Sa många stora oc små planer, hwilta bu gjorde för framtiden, äro till en del utförda, till en del förgätna. Hwad återstär dig af alla dina förhoppningar och bekymmer, af din flit och din traktan, af dina tårar och dina önskningar? Ju: tet utom din framlidna ålder. Du räd: dar ingenting, ide din fader, ite din mos der, ide dina fyffon, ide dina barn, ide ditt hus, icke din styrka, ide din stönhet: : Allt hyder tidens ilande ström ändtligen bort ned sig, tills du stär helt öjmwergifz wen, helt ensam wid ewighetens gräns; — den sista stunden griper dig un sjelf, beröfwar dig lifwet, — du behåller intet, utom dig sjelf. Din på allt afflädda ande står inför Gud, att höra fin dom! Stunden flyr, oc) minuten är snabbare än din tanle. Det ögonblick du nu fänner, tillhör dig ide mer oc det tommans de har redan åter ilat dig förbi. Tant derföre ide på tidens fördrifwande, Hon fördrifwer dig. Hon har fördriswit dig ur dina barnaårs paradis, då du forglöft hoppade omlring; hon fördrifwer dig ur dina älskades armar, ur din familjs fföte, ur lifwet. Derpå igenkänner man den wife, att han förstår att wärdera tidens gudomliga gåfwa, att han ockrar med ftuns derna. Emedan ändtligen intet för Hos nom återstår utom hans ande, få fträfwar han att förädla denna ande och dess fullkomlighet. Ty blott denna, eljeft ins genting, räddar han ur årens tillintetgör rande flod; blott denna, eljest ingenting, tar han såsom byte ur detta lifwet med sig öfwer i ett annat lif. Dm wises dagar stiga i wärde, i fam ma mån de aftaga i antal, och hans fifta stund är helt oskattbar; den, fom har att erbjuda toroner derför, han erbjude throner! Wordar äro för hunie att betala denna klenod.