barm mitt hjerta kände wid hågkomsten deraf och wid betraktandet af den lilla misshandlade warelsen, som säkert war samma barn Eva dömt till en moralisk död, swarade jag: — Ni har fört öfwer Sigrid! Namnet Sigrid fom den fordna fröken Eva, nu den rika friherrinnan T—, att blekna; men utau att förlora fattningen, tog bon upp några sedlar och räckte dem åt qwinnan, fom stod bredwid mig, sägande: — Förmodligen är det ert barn, tag detta till läkarewård. — Zadar aldra ödmjukast, nådig fri herrinna! fade käringen, hwars ögon lyste af snikenhet och belåtenhet. — Lilla Siarid är ide den der qwinnans dotter, utan ett barnhusbarn, födt för åtta är sedan den 1 Maj. Kör! befallde friherrinnan, och magnen rullade bort, för att föra henne til någon lysande badort Jag bar lilla Sigrid til kolarens stuga inuti skogen. Här förband jag ffadan, fom ide war farlig, ehuru smärtsam. Jag fade qwinnan, att om hon ffötte flickan med noggrannhet och omsorg, få skulle jag betala henne derför. Jag besökte dagligen min lilla fftyddeling, hwars tåliga och milda finnelag bjupt rörde mig. Sjelf skaffade jag henne mjölk och bröd, famt sådan föra, att hon skulle kunna repa sig snart; ty jag hade beslutadt att taga henne ifrån tessa menniskor, i hwars wård hon was rit allt sedan hon blef uttagen från barns huset och bmilta behandlade henne få illa fom möjligt. Jag wäntade blott på hennes fullfomliqa tillfrisknande, för att resa min wäg och föra henne med mig.