terborta! O, få skola äfwen wåra tans kar och känslor alltid finna genswar hos pwarandra, ingen får dölja något i hjertats kamrar för den andre, ty blott på ett fullt förtroente stöder fia kärlekens tempelbygguar, uppburen af pelare, tem titen ej mättar fullftörta. Du uttalar mina innersta tankar, min Carl! Låtom oss bedja all kärleks Gud slydra mår nyknoppare lycka! (Slut)