mat oh fält fina blad öfwer den fina ljusgröna torfwan: wid hennes sida hwir late sedan ett är hennes mor, under det fadren, för att ej duka under af sorg och saknad, öfwertagit göromälen för sin swärson under dennes tur utomlants, hwilken warat öfwer ett år. Hilmas dotter war hos Herda, som genom att egna fin wård, ja, nästan alla fina tankar och känslor åt detta barn, blifwit föryngrad till kropp och själ och tycktes hafwa öfwerwunnit sin ungdoms ifrigaste önskan. Gumman Meiert behöfde ej mera rådfråga någon läkare om Heddas bumör; bet mar jemt och glatt och ingenting oroade således gum man under hennes små aftonpartier. Följaktligen stod lyckan här i blomma. Wi skola fom hastigast besöka ännu ett par gamla bekanta, der den stod i knoppning: 3 en förtjusande liten wåning i staden B. tittare månan, nyfiken liksom wi, in genom de öppna altandörrarne, fom vette ut åt hafwet. Altanen, kransad med de skönaste blommor och träd, liknade en berså och mar försedd med en liten grön trädgärdssoffa, hwarpå sutto wenne menniskor, så uppfyllda af sällhet, som ett par dödliga kunna wara. Det war ett brudpar. Mänan kastade ett förtrollande ffimner öfwer brudens hwita drägt och den ätta slöjan lyftade fig stundom fakta ör qwällens lekfulla wind. Men isjelf var bruden fängslad af ett par manliga itmar, fom trofast slöto fig kring henies smärta gestalt, under det blicken från tt par strålande mörka ögon mötte )ennes. O, det är då ide en dröm att du år nin, eftersom jag fluter dig fom mata