Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 98. Jaa, dice häradshöfding C. P. Dels lert, f. n. engagerad som biträde hos lagman Zeder på Westansjö, Junderar nu mer än någonsin på framtiden, ty, hör då hwad on icke kan se: — jag är kär! Nej, mwerttigen! IJa, werkligen, för tid och ewighet. Och hwad fom är ännu bättre: jag mee nar hwad fom utaör höjden of min lyda, är att min känsla är beswarad. Det gläder mig uppriktigt, du för tjenar att wara älskad, bedergpojte! Menar vu vet, frågade Hellert helt lycklig oh ide utan en fläng af blyg jamhet, som mycket klädde Honom. Smwad heter din fästmö, frågade Eneman. SHou heter Anna Wemmer och är för närwarande lärarinna på Thurefors hos en baron Stjernkrona. Sålcded guvernant, log Eneman. Minns du, bror Hellert, hur ofta du belett sådana i din ungroms dagar ? Memefis! ljufwa Nemesis! — du må ste fe henne, bror, och blifwa marskalk på mitt bröllop, såwida jag ide vefgföre iunan hedras med denna wärrighet på vitt. Men, a propos dessa ljufwa Ämnen — det war tusan hwad Hall bar sig skamligt åt mot sin kusin, den fat: tiga, nemliaen. Han wille alltid högt. Få fe nu hur han reder fig med lyckan; bon lär rulla undan lika hastigt på dus