stridas fick man låta sig nöja med swa. vet, och wi förmoda, att mannen på ans nor ort fortsätter sitt förtjenft-fulla fö retag — det lär wäl ingen wilja förs mena honom. — J franffa tidningar berättas, att Bismarcks fjutdom bestär i en nervös förs slappning, fom han enligt ett allmänt ut bredt rytte skulle hafwa ådragit fig genom en öswerdrifwen njutning af starla tryc fer (2), och det heter att man hyser vin ga hopp om hans fullkomliga återftällande. Bismarck skall under lång tid hafwa brulat att blanda sitt kaffe, the, o. s. w. med en betydlig dosis tonjak, hwarigenom han slutligen undergräft sin helsa. Huru mycket konjak han tonsumerade under dagens lopp upplyses genom följande ancts dot. Då BVismarck stod i begrepp med att afresa till armeen, frågade hans lille son huru länge han ämnade blifwa borta. Bismarck swarade att han icke wisste det sielf. J detsamma fom en betjent och frågade, huru många buteljer rom han skulle inpacka. Tjugofyra, swarade mir nistern. NRå, då wet jag det, utbröt pojs fen, Pappa blir borta tjugofyra dagar. — Det nyligen uttomna fertonde häftet af Statistist Tidskrift innehåller åt: skilliga intresjanta upplysningar om fparbanternas werkjumbet irdettet unver är 1864. Häraf erjares bland annat, att under nämnda är funnos i i hela viket 179 sparbanter med 223,249 delegare, och delegarnes inneståcnde behaUning wid årets slut uppgick till 33,376,991 rer. Sparbantens egna grund. och rejervs fonder uppgingo till 3,038,356 rdr. Un: ver året hade insatts 7,014,643 rdr och uttagits 7,548,545 rdr. Den under året delegarne tillgovoförda räntan utgjorde 1,561,486 rer. — Man ser häraf YWroils fen betytlig och wälgörande wertsamhet sparbankerna reran utwecklat, och det skulle blifwa en stor nationalwinst om jparbankernas antal mångdubblares, för att för de mindre bemedlade underlätta tillfället att göra deras jma besparingar fruttbärante.