war med bäfwan för Elins lycka han tänfte på Hilmas skönhet, rikedom och elegance och på Herrmans kända swaghet för yttre företräden. Arma Elin! suckare då Eneman ur djupet af sitt allt jemt lika älskande hjerta, huru månne bin framtid blir? Litet, fruktar jag, förs stär Herrman uppskatta sitt sanna wärve, och lika litet fan tu glömma den lycklige, fom fått vitt hjertas första fär: let... .)