redan wara tecknadt. Slutligen skall den såsom talangfull öfwerfättare lände mag:r Backman utgifwa en romantidnina med namnet Jdun, hwilken skall utkomma en gång i weckan och innchålla ett urwal af utländska romaner i swensk öfwersättning. — Nytt slag af periodisk litteratur. Times MNemwyorfekorrefpondent skrifwer i fin öfwersigt af nyaste amerifanffa litte ratur-produkter följande: mwi ha också fått en annan ny månadsskrift, men fom ni wäl ej får fe, ty den är blott afsedd för cirkulation här. Den heter Aldgate Mia: gazine och utgifwes för att buffa för en firma, fom handlar med ballt till berregarderoben hörande. Den är full af sensationuppsatser, fom mocket roa the million. Ni öppnar månadsskriften på höft och läser: Denne unge man, få jmärt, be behaglig i fina rörelser, flädd i en af Mills et komp:s eleganta swarta frackar, pris 13 dollars, nalkades platsen der hon satt. Hon darrade! det war han — det funde ide wara någon annan! hon fände igen honom på den glänsande hatten, den utsökta snitten i hans nätta stöfwelskor, 3 17 dollars, och den mest gentlemanlila bland öfwerrockar, som säljas endast hos Mills et komp. för 10 dollars. Hennes hjerta klappade hörbart, hennes ben fwigtade och hon war nära att falla ned på den gröna gräsmattan, då o. s. w. o. s. w. Hwarje uppsats är skrifwen så, att den utgör en förteckning på firmans herr eqviverins-artiffar med utsatt pris, hmwiltet få inpreglas hos läsaren genom upp: dusade pikanta tilldragelser, att de ej få lätt falla ur minnet. — Dalawägen till Norge. Pansshöf ding De Mares resa till Hedemarkens stiftsamtman war ide någon mwanlig luft: tur. Herr De Mare, fom hade kunnat resa med jernwäg och ångbåt från Falun öfver Gefle, Stockholm, Göteborg, Kristiania uppåt Norge, — beqwämt och mot wackra respengar af statsmedel — föll i med undersölningsförrättaren, löjtnant Aefter de alternativt föreslagna wäglinierna hwilka då underföltes, alltifrån Mora öfwer norska gränsen och widare till Ny bergssund — en sträcka af 14 till 15 mil, genaste wägen. J dessa obygder, milda bergstrakter, kärr och och moras, skedde färden dels till häst, dels till fots. At dons bruk fommer der ide i fråga, förr: än — mägen blir färdig. Landshöfdingen wille sielf se trakten och bilda sig ett omdöme. På hans omdöme kan man nu derför lita, och riksdagen skall wisst ej underlåta att wid hans förord fästa behörig wigt; ty hwarsör skulle man lemna obegagnadt ett tillfälle att erkänua en mindre wanlig förtjenst, nit oh dJuglighet? I af schackerjunrar (i parenthes sagdt aan: kas wilja öfwerswämma martnoadsplat: serna, ådrogo fia mid Cbristdala mart: nad uppmärksamhet för fin mångordia: het och sitt plumpa samt om bristande redlighet wittnande sätt wid affärers handel, fom oftast är ställd på bedrä: geri, få skulle man snart blifwa ohyran gyllene bränwinstiden för nära 2 dvecen: nier tillbaka med rätta fruktades såsom ett möte för slagskämpar och skälmar i orten, wisar nu en bättre sida, nemlic förtjenar ett högt loford, då man be: finnar att kanske 10,000 personer från stiljda trakter här samlas för utbyte aj waror och kreatur. — Fattig, men stolt! Till swar på kongl. maj:ts befolivingshafwandes ffrif: welse till Råneå med förfrågan, huru wira socknen behöfre läncunderstöd af UU, VU IUTPTLTCUUI TILL VTA DTCTMHm INNSLRSE ffa ruskiga figurer) hwilka numera tycgen en stillhetens och fridsamhetens som xel Gabriel Swedelius, färdas fram ut stället på den originella iden att i sällskap Schackerjundar. Den stora mänad uppaörande. Om wär allmoge kundebestämma fig för att afhålla sia från inlåtande med slika schackrare i någon qwitt. Denna marknad fom under den