Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 95. DÅ wäntade Alivn ännu ett år, un: der hwilken tid han skaffade fig titel af hoffamrer, och få fom han igen. För tredje gången möttes han med samma swar, alltid lika wänligt utttaladt men alltid lika förhatligt att höra. Då swor Alvin i sitt sinne, att när han ej till sitt bo fått hemföra denna prytnad för sitt kön (ve trenne orden dock alltid undantaana) skulle ingen an: nan heller ega honom. Och datta höll han troget i 20 är. Mamsell Heddas bild lefde fortfarande i hang hjerta och äfwen sedan hon blifwit fru Meiert, war hon för detta hjerta lika ojörgätlig. Men på ältre dagar avfattes herr Hof: kamreren af gitten och plundrades af samwetslösa hushållerskor. DÅ drog han en vag en omätlig suck och gick i fin nöd att fria till en af proc ften8 i förfamlingen döttrar, Och fe! denna suck mar ven enda han sedan under hela sitt äktenskap behöfde draga, ty prestmamsellen war ett mön: ster till maka och husmor och skänkte fin man en liten täd dotter, den han efter fordna minnen benämnde Hedda. Men