Norrländska Korrespondenten – 30 november 1866, sida 2

va T kommen te i werlden för att trassla ihop de fom eliest kunde wara redigt. Od) de mar ja som sat. vs allri fan hon mena hwad hon får ger, fagraste ros. Kärleken äö, efter mitt fundament, alldeles som en solig söndagsmorgon, som låter en glömma både den förra weckans wedermödor och dem som den kommande har i släptåg med fia, och efter den uträkningen få borde man allri ha ledsamt — hwa säjer hon om den liknelsen, junafru Lena? det more allt roligt att allri ha ledsamt .. . SHan talar få mycket stolleri, kära Jonsson. Wet Lena att Lagman ökt på min lön ? YBdet Jonsson att jag aldrig gifter mia . Å AH, fors, nej! det har jag aldrig sport — — wet Lena att mofter min, gamla Sara i Lerkulla ligger på sitt yttersta och har testamenterat mej — tors, hon fer inte nyfiken ut all hi bi hi! Nyfifen — fällan — nå hur myc: ket har hon tänkt att ge Jonsson . . . Åh, bara tolfhundra daler — hur wa de hon fa, Lena lilla, hon gifter fig ju aldrig. Nå ja, för inte Jonsson ffa gå sta och dumma sig och ta någon sämre än