Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 93. Men snart tycktes Hilma hemta sia oaftadt den blekhet fom wid upptäckten spred sig öfwer hennes kinder, fortfor hon och yttrade: Du nämnde nyss att mycet numere är annorlunva och jag fer att du har vätt ... det... det war en stor öfwer raskning ... alärje will jag föga... oc fom envajt något oförmorart ... ja jag bar deu äran att qrutulera! Herrman relte fig från foffan, uti att Hilma uu befallce honom att blifw qwar. Jaa tackar dia, goda Hilma, fram stammade han, od) jag medger att dr warit min pligt att länat för detta un derrätta er om min förbinrelse, synner ligast fom den warat öfwer år, fajt :. fast jag först nu bär ring. Sh, jag måtte jänga! yttrade Hilm ide utan bitterhet. Du har warit br. obarmhertia mot ortens unaa skönheter dem du ganska lifligt intresserat dig för Din fästmö måste antinaen ej känna til din karakter eller också wara sjelfwa tå lamodet. Hennes namn, skrattade Hil ma konstladt, skall wäl icke hållas lif