Norrländska Korrespondenten – 23 november 1866, sida 2

Kusinerra. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 92. Det bewisar att du ännu ftår under in-) flytelsen af din kroppsliga swaghet och med friskt minne af de många jmå omsorger, jag denna tid egnat dig... detta bref siaf du dessutom ide afsända, ty... ty... uTY? upprepade Herrman nästan ljudlöst. uTy jag blir hädanefter endast din kufin, bäste Herrman. Wi hafwa vfwerilat oss och böra godtgöra det i tid in nan ... Mera hann Elin icke säna, ty Herr: man blef få häftigt aripen af hennes ord, att hon fruftade för ett återfall i hans sjukdom och ängestfull störtade upp efter watten. Flera timmar war Herrman ytterst dålig och då han ändtligen åter kunde tänka och tala, måste Elin, få wita hon ej wille hafwa hans förnyace sjukdom på sitt samwete, gifwa med sig så till wida, att han ännu ett år skulle få De: trakta heune fom fin fästmö; brefwet deremot skulle han ej få afsända, utan sjelf, då han kom till Hellenäs, — så wida han fann för gort, der omtala fin