Norrländska Korrespondenten – 20 november 1866, sida 2

Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 91. Min goda Herrman yttrade Clin wänliat, men allwarligt, det gör mig Iedfen att du sätter få stort wärde på fårana smösaker, fom granna fläder. Jngen fan mera tyda om en enkel, smaffull klärsel än jag, men att tå man bar ett både wackert, brukbart och med den öfriga f0ftymen harmonierande plagg, kasta bort, vet för ett modernt och dyrbart, tyckes mig wara, förlåt att jag säger bet, ganffa oförståndiat och jag måste låta tig weta, att vet hos mia är en orubblig föresats att alltid kläda mig så enkelt fom möjligt. Wet du, Clin lilla! att tet är tråkigt höra en ung flicka tala om orubbliga föresatser — hon bör endast haj: wa en sådan; att ej misshaga den hon älskar. I En förståndig karl bör aldrig mif: ycka att hos fin fästmö finnatrkloka öresatser, men låt mig göra dig ett för: ) lag: om det är så lyckliat att du, som u yttrare, är stadd wid tassa, få köp it din mor en swart klädning — du, fom i å få länge ej warit hemma, fan ej bafpa reda på hennes garderob, men jag t