Norrländska Korrespondenten – 16 november 1866, sida 3

utom fönstret — förstås sedan pigan af länsnat fig — klädde sig hastigt, samt gick ut att träffa gamla bekanta. En ypperlig, tillsammans med några kamrater på wärrshus intagen frukost, försatte honom i bättre lynne och seran detta genom ett par glas godt win fått gla ligare förhöjning, begaf han fig tid Elin. Men det stod skrifwet i ödets bok, att hans tillkämpade glada lynne denna dag ej skulle hafwa någon waraktighet. Ddå de unga tu den wackra middagsde stunden företogo en promenard, wille Herre man nörwänrigt, att Elin skulle följa med honom in till en galanterihandlare för att utwälja fia en wacker sjal. Men den här är ju aanska bra, ins wände Clin med ett wackert leende, och jag önskar ingen dyrbarare. Den här, min älskare flicka, fan du länga af åt din blifwande husjunafru, åt hwilken han blir förträfflig, men min fästmö mill jaa ide fe i en fåran, och alltenstund jag häudelsewis är stadd mid kassa ... (Forts.)