warande går det sakta, emedan man på träffat och nu sysselsåtter fig med ac-. nomborrandet af ett ofantligt hårdt qwartslager af 1,200 fots tjocklek, hwaraf man genombrutit ungefär hälften, Seder och bruk. The sixpence magazine innehöll för någon tid sedan en liten artikel om seder och bruk (The usages of society), at hvars på det hela taget ganska träffande yttranden åtskilliga kunna finna tillämpning eå väl hos oss, som i England, Det heter t. ex. der, bland annat. Den sista förbättringen i krinolinernas konstruktion eller det nyaste snittet på klädnings-ärmar är en sak, som ingen i den fashionabla verlden behandlar med likgiltighet. Det är nog sannt, att vi dra på munnen åt våra bekanta bland det täcka könet för deras klädningars ofantliga vidd och deras hattars putslustiga former, men nog känna vi oss en smula pikerade, då man skämtar med oss öfver våra svarta skorstenar eller våra sadermördare. Modisterna föra damerna i ledband och skräddarne föra herrarne vid knapphålet, och vi trösta oss med, att allt detder sker till industriens fromma! Det allmänna bruket fordrar, att vi skola göra mycket och underkasta oss ännu mer, som sundt förnuft och en gund omdömes-förmåga alltid måste förkasta, Den herre, som, då han blir presenterad för en ung dam i en balsal, icke ögonblickligen bjuder henne sin arm och borttör henne till en dans, skulle betraktas ungefär såsom en björn, och man skulle begapa honom lika mycket, som om han hade kommit in i salongen med stnkad hatt och galoscher. Men om man hade fått se samme herre, vore det än efter 1 månads bekantskap, gå arm i arm med den unga damen på gatan, skulle man straxt ha svurit på, att de varit förlofvade. Det är sed och bruk, att, hvad som erkännes vara alldeles nödvändigt i en balsal, anses såsom opassande på hvarje annat ställe. Några af den fashionabla verldens bruk äro emellertid ännu putslustigare och mera ofattliga, än detta. Det hände sig, att vi för några dagar sedan voro på en middagobjudning i London Under måltiden lade vi märke till, att en dam afslog champagne, då den bjöds henne, och hade mod att i stället bedja om ett glas öÖl. Vi säga mod, ty knappt hade denna mycket blygsamma begäran kommit öfver damens läppar, förrän hela det församlade sällskapets ögon voro fästade på henne! Den ståtlige tafseltäckaren tycktes ha blifvit så slagen med döfhet vid damens ord, att han fö: st, sedan hon måst upprepa dem, tycktes! till fullo ha uppfattat deras mening. Och likväl veta vi med fullkomlig visshet, att damerna i den familj, hos hvilken taffeltäckaren tjente, alltid brukade dricka öl till sin middag, då det icke vår fremmande. Vi betvifla icke, att den omtalade damens läkare hade ordinerat henne att dricka öl till maten, men vi draga en smula i betänkande att nödgas tillstå, det hon föll många grader i det församlade sillskapets aktning, på grund af det brott mot etiketten, hvartill hon gjort sig saker, En annan egendomlighet för den goda tonen är, att damerna icke bruka äta ost vitl ett middagsburd. Det är icke derför, att damerna ha någonting emot ost — långt derifrån! Många äta gerna ostihvardagslag; men, hvaraf H) det än må komma sig, så har det nu 23 ren