Norrländska Korrespondenten – 13 november 1866, sida 2

Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 89. Huru wackert att få sträfwa, yttrade Elin med bifallande blidar, men — nu är det jag fom ger råd: arbeta ej öfwer förmågan, ty om ni blir siuk, bli mi sannerligen hjertligt bedröfware.. Huru wänligt, men war lugn! jag tror min grenadierfysik skall bestå prof: wet. Det jag dock mest kommer att safna denna arbetstid, är fru Hald och mamfell Elins sällskap — det har blifwit en sådan fär wana för mia att titta upp i förbifarten ... men numera .. . Får herr Eneman få bråvtom? frå: aade Elin med en blid af oblandad fal nad; vet war ledsamt, mera för ofs flac: kars enstöringar, än för herr Eneman. Mamjell Clin är alt för god; men saken är den att denna försakelse å min fiva är ett rättwist straff för det jaa ej förut skyndat mig och — fe här! — fom en ojemförlig ersättning för mitt förs swinnande har jag nöjet öswerlemna betta. Från Herrman! ropade Clin i det en ljusning spred fig öfwer hennes an: sigte, 7huru roligt! men jag wäntade ej bref i dag.