J afseende på ladugårdarne är ange länet tillse, att gödseln har ett godt läre och att görselwattnet icke får rinna bort. Lika angeläget fom vet någonsin fon ma: ra att ha öfriga hus och byggnader i gort slick, är att hafwa en god görfels stad. En fåran bör wara tät, härd i botten och ba ett ffyrdart läge. Tätheten måfte mwara fullgod, få att urinen och götselwattnet få tillfälle bort rinna. Noga mäste besinnas att Avd selwattnet innehåller görselns tyrbaraste oh lättlöslinaste beständsvelar, fåles des dem fom hastigast göra nytta. Ganffa ändamålsenligt är, att lägga en tät jordwall omkring den blifwande göre selhögen, betäcka botten med dyjord, på hwilken görseln dagligen jemnt utbredes, att ofwanpå gödseln vagligen sprida ett några tums lager af falt-lompoft, ber reda en pörfelbruun, som uppsamlar allt görselwatten, fom ide fon rymmas uti gödseln, anwända detta görselwatten ans tingen till eu bredwid liggande fompojtbög, eller och utföra det till något närliggande gräsfält. Botten på gödselstaden bör wara fast, d. w. s. stensatt, hwilket betydligt un: derlättar utföringen af gödseln. Det skyddade läget är nyttigt för att icke winden må få tillfälle uttorta och derigenom skada gödseln, som alltid bör bibehållas i ett futtigt tillstånd. Om dessa wilkor tillgodoses, må för öfriat lokalen bestämma ordnandet af gödselstaden. Jnuti latugården bör utfodringen ord: nas i förhållande till skörren, få att icke brist må uppstå under wårmånaterna. Utom det wanliga förhållandet, att ide lika många skålpund hå funna utfodras fom skörden utwisar, torde äfwen böra tagas i betraktande att allt foder torde. wara mindre kraftigt än wanligt. Under alla förhållanden tillstyrka wi rillig utforring såsom enda sättet att få en god ladugårds-inkomst. Den råber: gade eller skadade wårfäden bör tillgodogöras genom fFreaturen, fom fäterli gen funna betala den bättre än föpe mannen.