säger ett — sigill derpå. Det är detta arbete, wi önstade måtte utföras på nå got fortare tid än twå dygn. — Kuusscl och taftlöshet. Några des taljer af särskilet intresse från fefttillställningen i Upsala wid Norra Stami tidningarne, men äro så karakteristiskt betecknande för vdet högre kulturlifwet i den lärda staden, att de ej böra falla i glömska. Ddå inwigningsfesten war beslutad och belant blef att tonungen od) drottningen stulle öfwerwara den, yttrade eufedrottningen, som icke öfwerwarit någon dylik felt och fom på flera är ej warit i Upsala, fin önskan att der göra ett bejöt. Härom, äfwensom att jamma önskan de lades af prinsarne Oscar och August, underrättates på lämpligt sätt tejfttos miten, fom naturligtwis utgjortes af Upsalas grädda äfwen blaud borgerffas pet. Feltlomiudn tog saken i öfmwermäs gande, en liflig diskussion uppstod huruwida de ifrågawarande trenne tongliga perfonerna stulle inbjudas eller ide, mer banans öppnande hafwa icke omtalats ningarne befunnos skiljaktiga och vote ring anställdes. Den utföll få, att ens; setrottumgen och prinsarne Oscar och August ide stulle inbjudas! Det war ej brist på passante logis, som motiverade beslutet, ty twenne professorer er: bjödo genast fina wåningar till de fongl. perjonernas disposition, utan hushalsds attighet, tostnaden för ytterligare 3 — såger tre — tuverter wid festmitdagen. majoritetens finansiella betänklighet och sålunda atminstone rädda det Yttre skeret och sitt eget anscenre, är ide minst Usejala, som till fina öfriga märbvärs digheter nu fan lägga den, att wara den enta stad i hela norden, fom wägrat emottaga ett besök af entedrottning 3osefina, hwilten jemte fin gemål ofta wijut itor jiltostighet mot det universitet, ywaraf staten lefwer och har sin warelse. Pitus Oscar äter, fom är mera enerhist, ignorerare den företagna voteringen. Huan gaf fin tammarherre befauning att unterråtta landshöfdingen, att han slulle så prinsen till gäst, och då nöd ades fejttomiteen underkasta sig, att äfwen inbjuda honom till festmidragen. Antagligen tyckte festlomiteen att drottningen ide kunde ha särreles rolist att tillhopa med en flod fremmande tarlar intaga mitdag, och tomiteen beslöt vers före att till drottningens sällskap inbjuda nägra få damer, bland dessa friherrinnan v. Kremer. Men heunes man, f. d. lantshöftingen frih. v. Krcemer, som pod Jör staren gjort stora uppoffringar och Jom festlomitcen hare att tacka för att mitdagen nu tunde gifwas i en anstäntig lotal, det s. t. Gillet, inbjöds ide, utan antyttes skola töpa inträresbiljett om han wille wara med. De deltogo ej i högtidligheterna utan afreste till sin egendom Taxnäs. Till råga på fefttomiteens flumpiga handlingssätt hade landshöfdingen och komitcen ide så myce fen tatt att på jernwägen resa de funaliga personerna till mötes, utan afmwat: tare matligt veras ankomst till bangården i Upsala. Med wanlig öppenhet gaf konungen fin missbelåten set med festkomiteens beteende mot entedrottningen tilllänna, och lärer yttrat: icke ens Trofa-boarne skulle stickat fig på samma sätt. Om ej min gemäl hare önskat få höra Upsala sängen i domtyrtan, få hade ingen of of fom mit. (G. P.) — CEwenfia tändnäls-gewäret slall utställas pa nasta ars påriser-xposition. — Såradshöfding Nyman, förnt Ho lismästare i Stockholm, bar blifvit antlagad för att genom tortyr wilja twin-iA aa ranfalninas-fanaar till hefännelie Att feltfomitendg minoritet qwarstannade i fomiten, att ingen af dem hade nog tatt att medelst egen kassa undanrödja betecknante. Naturligtwis untertryckte entedrottningen sin önskan att besöka I wäsendet skall få sätta 1 — skrifwer och ii — — LA :