NN oo — 5 YY NY CbULHTUHULL ANUUVUV. Luther kunde icke förutse och förutsäga, ännu mindre förekomma Stephani attentat. Hiftorien förmäler, bhurnsom Luther mer än en gång förklarade sitt missnöje öfwer mycket, fom då ordades och för stes till trycks. — Robert Stephanus i all respekt. Här war dock ett novum emergens, och gratia novitatis har ock sin tid och sitt omfång. J ett protocoll om Upsala möte 1793 står att läsa: öftverjätthingen, — just i fin momentalform, — föredrogs och berömdes, hwilten form synbarligen blifwit bättre och lämpligare utförd i 1816 års upplagg. Qui bene distingvit, bene docet. Och härmed kan jemföras Odmanns försöt öfwer Uppenbarelseboken. — Wid nämnde möte anhöll ock den stora församlingen, att Kongl. Maj:t måtte bes fordra och anbefalla skyndsamhet med det angelägna werket. J Carlstads Stiftstidningar för snart 10 år sedan förekommer: 71816 års öfwersättning föll flera Lärde ide i smaken, emedan ftis len ansågs modern och således alltför tydlig ... Den af Rob. Stes phanus år 1554 gjorda versindelning ät wäl ock nyttig, men flere städes misslyckad, och werkar störande på meningens rätta uppfattning ... 1816 års proföfwersättning hade, jemte andra goda egenz skaper, den stora förtjensten, att hafwa efterkommit Jnstructionens föreskrift; men icke så 1853 års öfwersättning ... Då Luther för fin öfwersättning begärde biträde af en lärd wän, skref han till Hos nomm, att ban ffulle föreflå allmänt begripliga ord, emedan denna Bok maste toltas endast på ett populärt spräk... Hwem fan neta, att det bör ske sålunda? ... Språket i den tiden uti Luthers öfwersättning war fullkomligen modernt i ordets goda bemärkelse ... Den i allmänhet förtjenstfulla öfwersättningen af N. T. 1853 är dock flerestädes icke sådan, att hon kanz3sägas uppfylla solkets rätt mätiga fordran ... Månne, — efter ordspråket, — Bidel-Commisfionens beteende 1853 och ännu är få med spikar slaget, att det ej fan rubbas, i af seende på den Kongl. Jnstructionen och befallningen, samt Commissionens egen praxis före samma år? — Månne Commissionen då eller derefter fan hafwa glömt hwad som tillika hörde till dess omsorg och befattning: nödig förbättring i den swenska BibelverfioHen, med inlednings tillägg, att det ålåge Commisfionen, att detta höast wigtiga wärf företaga, och med all omsorg till det åsyftade ändamålet utföra, samt derwid fig til underdånig efterrättelse ställa ... (Se Jnstructionen.) Dessutom har Tit. J. O. Wallin 1839 skrifteligen erinrat, att det hos oss icke egentligen wore fråga om en ny Bibelversion, Hwilfet ffulle ega rum der ingen förefunnes, utan om en öfwersedd och nödtorfteligen förbättrad. OM i afseende på många eller onödigt: wis för många nya ord och constructioner, der meningen i alla fall more eller blefwe densamma, har W. likaledes skrifteligen anmärkt, Åatt det i den religiösa bildningen skulle hos oss, åtminstone för nås gon tid, uppfomma en lucka. fom more swår att fylla, — en bryt ning, hwars rigtning han ej wägade bestämma, men hade flera skål att frukta. Åt Jnstruktionens antydan, ehuru blott i afseende på arbetas sättet, gifwes wäl oc någon uppmärksamhet i och för det wisligt omberörda ändamålet, neml. successivt utspridande af Commisfiongs arbetet, för att komma desto flere tillhanda, hwilte under ti den lunde wilja göra anmärkningar? — Blind höna hittar ock ett korn, heter det. Möjligen har Commissionen hunnit låta renskrifwa hela sitt manuscript: möjligen icke ännu. I hwilketdera fallet som helst, kan ju den rila och äfwen medelst arwoden starft åtlitade kassan medgifwa utsändning i förwäg kring hela Nitet af ett mindre häfte i momentalform efter 1816 års upplaga med möjligen gjorda förz bättringar för att äfwen låta de klentrogne fe innan de fulleligen tro, eller dot mäla? Sålunda kunde ju Commissionen komma ett sälert eller försäkradt steg närmare återstående former of approba: tion och sanction? i . Churnu wåre Gamle ide utfört momentalformen, hafwa de ju ögonskenligen antydt densamma genom I, II, III, IV etc.? Ref. har nu händelsewis framför fig Commissionens öfwersättning af Pal: taren, tryckt 1854. Uti Pf. 119 äro antydningarna, — ware fig mer eller mindre lyckade, — XXII, men verserna 176. Hwem fan här presumera läsarens tycke och smak? i Hwad Michaelis anmärkt om de Stephaniska verssiffrorna, der om erinras äfwen i den Swenska Jnstructionen, att den saken ej kan förändras. Härmed förstås wäl endast, att ziffrorna ej kunna eller böra alldeles afskaffas? Men — för den eller dem. fom kunde