Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1866, sida 3

sedan hon wäl gått i land oc förfmuns nit, märktes stölden, hwilken derefter anmäldes hos polisen. Efter åtskilliga spaningar lyckades det slutligen ordinas rie poliskonstapeln Luntqwist att ertape på Olsson wid Fjerdingstulen, just fom hon stod färdia att med vet stulna pods set åka ut ur staden. Ransakning har sedan dess wid rådhusrätten hållits med henne, derwid hon, som sade sig wara från Gefle, bekände, att hon warit ftraf sad för förfta resan stöld, samt att hon begått säwäl stölden å ånafartyget fom ock flera andra stölder. Efter att här hafwa förklarats skylrtig till andra Yes san stöld, har hon blifwit slickad till Gefle för undergående af widare ransatning. — Det stora antal klagomål, — fås ger Ö.:P:s Stockholms korrespondent — fom anförts öfwer werkställda rifgdaggmannawal, hwaraf flertalet ock troligen fullföljes till k. m:t, är en ganska befyns nerlig företeelse, bewisande huru swårt vet är för den stora allmänheten att has stiat sätta fig in i nya, äfwen ganska enkla förhållanden. Man antager att te till högsta instansen fullföljda befmwärgmålen bli få många, att högsta domftos lens sessioner för en längre tid, troligen till slutet af November eller början af December månad, upptagas af dessa mål. Meningen lärer wara, att sedan famts lige ledamöterna om beswären tagit Hännedom, företaga målen i ett sammanhana till pröfning, få att wissa bestämda grund satser uppställas, hwilka allt framgent bli gällande. Raska gummor. För några dagar sedan mar en räf nog ojörfynt att i JFlis wils by af Misterhults foten, Kalmar län, midt på ljusa dagen wilja gripa en höna, hwars egarinna tod observerade mickel och förde ten gången bort honom. Efter en stund återkom dot räfwen och nappar i en annan höna, wid hwars skrit gumman åter war framme och fate tade mickel i swansen samt slängde honom hit och vit tills en annan modig gumma hastate till och med en stör helt ogaäft wänligt slog den stackars mickel i bhufs wudet så att han stupade och sattes ur stånd att någonsin mera gripa hwarken denna gummas eller någon annans höna. — En swart stork. Under förliden sommar observerade en skogwaktare wid Björneborgs bruk, beläget ungefär en mil sydost om Kristinehamn, att twenne stora swarta fåglar med långa, röda ben hade bygat sitt bo uti en stor gran på slogen till bruket. Han sköt ven ena, fom uppstoppades och lemnades till Kris stinehamnss museum. Den andra förs swann och utaf ungarne togs en och lem nades fram till egaren, kammarherren Nordenfeldt. Åt denne unge eguades stor omsora, han uppföddes med daggs mafk, fist och rått kött samt wäxte upp och blef fullkomliat tam, Oaltadt han lemnades full frihet, höll han fig lik wäl stadigt wid herrgården och brutgs byggnaderna, för det mesta på takten. Någongång kretsade han i grannskapet af masugnspipan, men då han kände wärmen ifrån densamma, ajorde han en swäng derifrån. Deremellan satt han för det mesta på gården utanför köket. Han tillät hwem som helst att komma sig nära, men wanligen lät han då höra ett klapprande ljud med näbben. Man undrade mycket om den intressanta fås gneln fram emot hösten skulle följa fin naturdrist och flytta till warmare läns der. Detta skedde också lördagen den 22