Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1866, sida 2

)ållsrik bokhylla, ett par präktiga fjör) kumspipor och den finaste tobak, allt aker wid hwilta den för all lifwets fom fort få ytterligt swage ynalingen dag för! dag allt mera wande sig att allt för högt uppskatta. Det war en skön söndagseftermiddag i September. Solen belyste ven präf-. tiga arupp af mångskiftande dahlier, som innesluten inom en ring af gullaul krasse utgjorte medelpunkten af ven widsträckta, med blommor och friska aräsmattor rilt ornerade gärdsplanen på Helhenäs. Salongsrörrarne, wettande åt denna plan, storo öppna och wid ett af de höna fönstren derinne satt Hilma sysselsatt med ett broteri, fom nörwänrigt skulle wara färdigt till pappas födelsedag. Lagmannen och hans fru höllo på med att lägga sympathie-patience för att rätt grundligt fördrifwa ven lida fömnaltig: het, fom ännu efter slutad middagslur lät fig förnimma. Herrman, fom jutit nppe på sitt rum och skrifwit till Elin — ännu war det honom en kär sysselsättning — kom just ned för att sällskapa med familjen. uDet mar snällt min gosse, att du tom, nickade lagmannen. Jag har ett uppdrag af högsta wigt att anförtro dig. Sök att förmä den lilla enwisa ungen derborta att lemna sitt ewinnerliga bro: deri, som wäl en dag kröker hennes rygg i form af sprättbåge, och locka henne ut